Känner att jag vill gå under jorden och aldrig mer komma upp, känner att jag vill flyga iväg och känna friheten jag aldrig känner, känner att jag vill gråta ut i famnen på personen som verkligen förstår..

Jag vill få känslan av att slippa alla tankar, få känslan av att vara helt frisk. Jag vill få allt det där som jag saknar i mitt liv, vill få ett liv.. och jag ska kämpa för att få ett liv.. Jag förstår inte att den här sjukdomen kan vara så svår, men den är så jävla fucking svår, så jävla komplicerad och krånglig att förstå sig på.

Jag ville aldrig hamna där jag är idag, men ändå så sitter jag här, som fast i lera, lera som hela tiden drar mig djupare ner.. Jag skulle så gärna vilja säga att det inte var mitt fel att jag hamnade här, men hur mycket jag vill så kan jag inte ljuga för mig själv. Det är mitt fel, det var jag som skapade sjukdomen, det var jag som skapade alla problem. Jag insåg det bara inte förens det var försent och nu sitter jag här, fängslad i min egen lilla fängelsehåla, fastkedjad i mig själv. Det var alla lögner som tog mig hit och för att ta mig härifrån måste jag börja vara ärlig mot mig själv..