angelica. del 3. Ätstörningen
Men efter det tog allt en neråt vändning, då min syster vart sjuk i samma typ av sjukdom. Plötsligt fanns hon inte som en förebild längre, utan satt i samma sits som jag. Hon tappade i vikt och jag började sakta omedvetet sjunka tillbaka in i sjukdomen. Hennes sjukdomsbild såg helt annorlunda ut en min, hon hade utvecklat bulimi och sakta började jag utveckla samma beteende som henne. Fram till i somras lyckades jag hålla vikten på ca 40 kilo och jag lyckades även uppnå mitt mål om att gå ut nian med 320 poäng och högsta betyg av alla på vår skola. Jag var riktigt glad att jag lyckats för en gångs skull. Glad för att mina föräldrar tyckte att jag hade lyckats.
Men sen började jag tappa i vikt. Jag ville inte gå ner i vikt, mådde jättedåligt över att jag faktiskt tappade kilo på kilo. Jag försöker att gå upp i vikt, men just nu går det inte så jättebra och jag väger just nu 35 kilo..
Det är så det ser ut för mig just nu. Jag kämpar hela tiden för att bli bättre, men ändå så tappar jag i vikt, vilket känns extremt jobbigt. Men jag hoppas att vändningen kommer snart. Ska på möte på torsdag med min skolsyster och en person som jobbar på Stockholms center för ätstörning. Jag får se vad som sägs och hur det går, ni i bloggen kommer säkert att få läsa om det mötet.
Sometimes I wish I was small again, because at that age no problems existed
Det måste vara jättejobbigt, och att ni kan jämföra er med varandra. Har ni fortfarande bulimi..att ni spyr upp allt ni äter? Önskar er all lycka, kämpa på mot ett friskt liv! Kram =)<3
ja tror på er! vet att ni kommer bli friska, ni måste bara bestämma er, och kämpa kämpa kämpa :) har sagt till sophie och säger de till dig också angelica, finns här om ni vill ha hjälp på något sett ;) kram kram <3
Precis läst igenom er blogg lite snabbt. Det skar rakt in i hjärtat. Att det är så många som är sjuka. Att det är så många som känner denna dagliga ångest. Hinner inte skriva speciellt långt nu, lunchdags. Ångest? Ja. Men jag klarar det. Man måste äta för att bli frisk. Visst? Been there done that. Vägt 30 kg. Varit i stort sätt död. Tvångsinlagd, dagvård och allt det där. Jag har i stort sätt kommit upp i en normal vikt nu, enligt mig i alla fall. Hatar fortfarande min kropp och mitt utseende. Men det ordnar sig. Vi måste ta kontroll över våra tankar. Anorexin kan inte få styra våra liv. Massa styrekramar till er <3
