Blev väckt för en stund sen och ska försöka att vakna till. Det blir att vara hemma från skolan idag också, så ska försöka plugga lite sen.
Vädret suger ute, det blåser regnar och typ snöar på samma gång. Usch! Jag har egentligen inte lust att göra någonting just nu, sitta och lyssna på deppmusik och bara hoppas att allt kommer gå bra med sophie idag. Jag är jättenervös, vet inte varför. kanske för att hon inte kommer att få vara hemma längre, för vem ska jag då vända mig till? Hon är den enda i min familj som jag kan prata med, den enda som verkligen förstår exakt allt...
Hoppas på det bästa iallafall och tycker att hon är väldigt stark som vågar söka hjälp själv. Jag måste också våga, våga ta det steget. Jag vill, men känner mig samtidigt inte redo, redo för att behöva genomgå allt igen.