Jag när jag hade lyckats gå upp till ca 40/41 kilo från mina 30 jag vägde innan, inte speciellt tjock, så varför började jag då gå ner i vikt igen?..

Från modegallerian.se

Ska snart bege mig till skolan, så det kommer inte bli så mycket uppdatering från min del idag. men ville säga godmorgon innan jag åkte iallafall. :)


Dagens riktigt snygga! Från asos.com

Vi har fått en hel del kommemtarer om hur vårt hus ser ut och hur våra rum ser ut, så nu har jag tagit lite bilder på mitt rum, huset får ni se någon annan dag. sophies rum liknar mitt en del, dock skiljer sig möblerna en del osv. Men här har ni iallafall mitt rum. puss!


Det var svårt att få en bild på hela rummet, så det fick bli lite fler bilder på lite olika saker i rummet.

Jag sämms över vad jag gör. Jag skämms över vad jag gör mot min familj och dem runt om mig. Jag skämms över att vara den jag är..

Anonym om Nice Nice:
jättebra blogg och ni är så vackra :) den som hade ett sånt ansikte! men vad jobbar du med?
Svar: Tack så mycket vad glada vi blir! :) Jag jobbar som klätterinstruktör på ett klättercenter. Jag säkrar folk som klättrar på klätterväggarna och hjälper till med barnes som klättrar på barnkalas osv.

Anonym om Nice Nice:
Angelica, är du frisk nu? :)
Svar: Nej det är jag inte, har fallit tillbaka in i sjukdomen, men försöker verkligen klara det själv för att slippa ta hjälp av en klinik igen.

Josefina om Right now:
varför finns det inga speglar?
Delar du rum med någon ? kommer ni bra överens?
kan du berätta lite mer om den incedenten när du gjorde träningsövningar ?
Kram
Svar:

1. För att vi inte ska kunna kolla på hur våra kroppar ser ut, så man kan kritisera den osv. Också för att man inte ska kunna se att man går upp i vikt osv. Fast det gör man ju ändå..

2. Ja jag fick en ny rumskompis i går, har ju bott ensam ett tag innan. Vi kommer väl överens men hon är väldigt blyg och jag pratar mycket mer med de andra tjejerna.  Hon är 23 så hon är lite äldre än mig, men alla är ju äldre en mig här, alla är mint 20 och uppåt, så jag är yngst.

3. Jo det kan jag väl..  jag var på mitt rum och hade ganska mycket ångest osv. Så jag bestämde mig för att göra 90 grader mot väggen för jag tyckte mina ben hade blivit så stora. Och så kom nattpersonalen och såg det, Hon blev ganska arg och sa att jag aldrig skulle komma här ifrån osv. Blev såklart jätteledsen mådde redan dåligt den kvällen. Och det värsta var att satt och sa sådana saker till mig och sen försökte hon smöra sig in hos mig. Och sa att jag hade en jättefint hårband och grejer. Jag blev skit arg och skrek lite saker till henne. Onödigt jag vet.. men klarar inte av den människan, bråkade igen med henne igår.

om Right now:

hur sminkar du dig om ni inte har speglar? Kram

Svar: Jag sminkar mig typ aldrig här, det är ingen som gör det. Det är ju ganska onödigt för ingen ser en liksom. Och jag känner inte att jag behöver ha smink när mina kompisar kommer. Men har sminkat mig en gång och då fick jag använda kameran som finns i datan som spegel. Inte den bästa kan jag säga. Kram:)

Malin om Right now:

du och sin syster är så söta! Vad använder ni för smink och hur sminkar ni er ? :)

Svar: Kan inte vad det är för märken osv men vi har lite foundation under ögonen, lite puder under ögonen och lite runt munnen, Rouge. Sen brukar vi sminka ögonen lite olika, använder maskara, Guldig ögonskugga,  eyeliner längst de övre ögonfransarna, vit ögonskugga i ögonvrån, och sen svart ögonskugga som lite sötning. Målar ögonbrynen med ögonbrynspenna. Och har ibland bara något glansigt läppglans. Det var nog de vi brukar använda, sen lägger man ju ner olika med tid beroende på vart man ska, typ skola, fest osv. Men ett tipps är att lägga mer fokus på ögonen, och inte använda massa foundation och puder om man inte behöver. Man ser naturligare ut då. :)

 
Lite av Sminket vi använder

Lisa om svar till er:
Hur mkt ska man väga om man e 165? tacksam för svar! :D
Svar: Det är så svårt att säga, det beror helt på hur man följt sin längd och viktkurva sen man var liten.  Men man brukar säga att man ska väga 10 kg mindre en vad man är lång, men sån skiljer sig väldigt mycket från person till person.  Innan jag blev sjuk vägde jag 12kg mindre en vad jag blev lång, men när jag var lite yngre vägde jag 8 kilo mindre an vad jag var lång. Det beror ju helt på hur kroppen växer. Alla har ju olika uppbyggnad. Vissa har en tjock benstomme, vilket gör att man väger mer men det syns liksom inte. Muskler väger ju också massa. Så man kan inte säga en exakt vikt. kram

Anonym om unusuel?:
Hej, vilket cheerleading lag Går/gick du i? Vilka åldrar är det där? Puss! :)
Svar: Jag slutade ju träna innan sommaren och då tränade jag med Haninge Cheer Elites JuniorA lag och med Juniorstunten.  Hade jag varit frisk hade jag nu tränat i deras SeniorA lag. Tror åldrarna är 15 och uppåt. Och när jag blir frisk är det där jag kommer börja, skulle ju vilja köra stunt också, men det får vi helt se när jag kommer tillbaka det kan ju dröja ett tag. Kram :)

anonym om svar till er:
hej!
Ville bara säga att joo, rökning påverkar visst vikten. Rökning bidrar till en slags mättnad känsla vilket i sin tur självklart leder till vikt minskning.(det är därför många modeller röker så dom kan hålla sig smala)
Till något helt annat, hur många besökare har ni per dag och tjänar ni något på eran blogg?
jätte bra blogg måste jag säga och ni verkar väldigt starka
Lycka till! <3
Svar: Jaha okej tack för tippsen! det står lite längre ner hur många besökare vi har, och nej vi tjänar ingenting på bloggen.
Tack så mycket! :)

Gommorgon. igårkväll gick jag och la mig på soffan, hade ångest i hela kroppen och ja allt känndes bara fel. kunde inte sova utan satt istället på teven ute i vardagsrummet och tillslut somnade jag, så har precis vaknat upp i sofaan och ska försöka sätta mig och plugga. Puss på er!


Stöten förra året. Fan vad jag saknar det. ska kanske åka skidor i februari igen om jag får det vill säga.

Jag har haft jättedålig uppdatering idag eftersom att jag direkt på morgonen åkte och jobbade och kom hem vid halv 5. då var det ca en halvtimme kvar tills vi skulle åka och fira julia , så slog in presenten och åkte typ. och får passa på att gratta sötnosen på sin 16årsdag också!
kvällen har spenderats hos julia med en massa prat och mys framför tven med drinkar och allt. En jättetrevlig kväll helt enkelt med Julia, Mickis och Felicia!

Synd bara att man inte bär upp kläderna som modellerna gör..

från H&M

Hej på er! Vilken kauskväll det vart igår. jag och mickis drog på fest runt halv elva igår och när vi kom dit var det ca 100  pers i en villa. det gick inte att ta ett steg någonstans för att det var så fullt, höll på att få panik flera gånger. alla hade sina ytterkläder på sig inne, skor och allt eftersom att det inte gick att hänga av sig när det var så mycket folk. man kunde knappt se någonting i huset, eftersom att all rökte innomhus. det blev slagsmål sen också utanför huset, såg inte det men vet att det slutade med en person som fick åka till sjukhus.. poliosen kom dit också, så vi vandrade genom skog och berg för att slippa stanna och snacka med dem. kaus helt enkelt! vi drog runt ett, pallade inte vara kvar längre en så. slutade med att jag och mickis somnade hemma hos henne.
Kom också på sent igår kväll att jag skulle jobba idag, så vart att gå upp tidigt har bara tvättat  bort allt smink och satt upp håret, orkar inte göra något mer, vill egentligen bara sova just nu...


vandringen genom skogen slutade i en snöhög. Gropar och berg är inget för mig tror jag..

Anonym om happy!:

kan inte ni ta kort på erat hus inne och ute så man får se hur det ser ut :)
grym blogg <3

Svar: Jo vi ska det! Men tänkte att huset skulle vara någorlunda städat innan hehe ;) tack

Anonym om humörproblem?:

kan inte det vara farligt för ditt hjärta som är lite svagare? att dyka asså?

Svar: Såklart kan det säkert ha en påverkan, men jag menar jag har ju gjort andra saker förut och det har ju inte påverkat mig. Så varför skulle det göra det nu? Dyka är något som jag verkligen vill göra.

Anonym om Pyssel och prassel:

Får du komma hem på julafton?

Svar: Ja det tror jag, om det har gått riktigt bra innan kanske jag till och med har börjat dagvården. Förhoppningsvis hehe, det är ju ändå 4 veckor kvar. Annars lär jag få permission.

♥ om livet borde kräva värdighet:

Hej :) Jag är ca 155 cm lång och väger 47 , det är väl inte för mycket? (jag ser mig inte som tjock) Har ganska mycket muskler också , går på cheerleading och tränar mycket. Tänkte bara om jag var för stor :p

Svar: Nejdå! Det är verkligen inte för mycket och blir jätteglad när du säger att du inte ser dig som tjock, för det är något som många tjejer har komplex över. Du har rätt muskler väger ganska mycket. :)

Anonym om carmex:

Det där är för munsår, läs på förpackningen.

Svar: Jag har läst på förpackningen, det är ett läppbalsam som är till för torra läppar och för återfuktning.  Kanske hjälper mot munsår också, ingen aning.

Anonym om Motiverad till tusen:

kämpa på !!
måste bara fråga, hur kan ni ha så många läsare, hu vet folk som inte känner er att denna blogg finns?
och en fråga till, om man är 170 och väger 48 , vad ska man göra åt saken, om man äter bra..?

Svar: Vi vet faktiskt inte hur våra läsare hittade oss.. men det är kul att ni gillar bloggen i alla fall:)

Jadu.. du är ju underviktig enligt BMI,ganska mycket faktiskt.  men alla här ju liksom olika kroppar, Du ska verkligen inte gå ner i vikt bara. Helst gå upp en del. Och om du vill bli större, vilket jag skulle rekommendera så kan du alltid äta näringsdryck. Din kropp kommer antagligen bara bli kvinnligare om man kan säga så hehe. Försök också äta regelbundet och 6 gånger om dagen.

Anonym om Mot syster min:

Hur mycket väger ni?, Hur blev ni så smala för ni röker eller . puss kram

Svar: Om du läser längre ner i bloggen så står det, det är bara att kolla i kategorin frågor och svar:) dock vet inte jag Sophie vad jag väger i nuläget eftersom jag inte får veta min vikt här på Mando. Men vikten har inget med rökning att göra kram

Anonym om Mot syster min:

Heej jag är 52 kg och är 162 cm min skolsköterskan tycker jag är för smal och att jag går ner i vikt hela tiden nu för tiden så nu jag går på sånt ätstörning men jag tycker jag är för TJOCK FUL FET :( . Men varför bor du inte hemma ?:/ för jag är rädd om dom kommer ta mig också hem ifrån eller nt ?

Svar: Du är verkligen inte tjock! Jag hoppas att du inser det, och du borde inte gå ner i vikt häller för den delen. Jag bor inte hemma för att jag ska komma ur den sjukdomen jag fått, alltså bulimi/anorexi, jag hade en extremt undervikt, och dåliga världen vilket ledde till att mitt hjärta mådde riktigt dåligt.. Dom ska få mig att bli frisk helt enkelt.

Hedda om Snö? :):

Lycka till och du borde sjääälvklart få fira jul hemma med din familj! :) har en fråga, du har väll inte tillgång till att spy upp det du äter nu när du är där? för det är väl onödigt när du får hjälp, eller? går det bra med alla måltider, tar det lång tid att vänja magsäcken/har du gjort det och hur känns det nu efter du ätit? hoppas du förstod.. lite rörigt, hehe kram! :)

Svar: Nej det går inte att spy upp maten här, och jag får häller inte bestämma hur mycket mat jag vill äta utan det gör dom. Och man måste äta upp allt. Så jag har ju inget val till att gå upp i vikt, jag blir ju tvingad till det kan man säga. Det är klart att det är jobbigt och får oftast sjukt mycket ångest när jag ätit. Magen börjar ju vänja sig mer och mer men känner mig hela tiden proppmätt och uppsvälld. Dock försöker jag ätt äta på den tiden man ska osv så att man inte sitter i typ en timme och petar i maten för då kommer man aldrig ifrån det här stället. Kram:)

Anonym om en av mina bättre dagar!:

Vad har ni vägt som absolut minst?

Svar: Jag sophie har vägt som minst 29.5 och Angelica vägde som minst 30.0

Anonym om when everything seems impossible:

vad gjorde du? <3

Svar: jag gjorde några träningsövningar, vilket man absolut inte får, sitter ju fortfarande i rullstol, så får ju liksom inte ens gå.. och en behandlare såg det.

Johanna om en av mina bättre dagar!:

Varför tror ni att så många i ert umgänge blev drabbade av detta? Triggade ni varandra omedvetet? Eller tävlade ni emot varandra? Lycka till!

Svar: Vi vet inte riktigt varför just så många blev drabbade.. Man blir som man umgås brukar man ju säga. Tror mest att man jämförde sig mot de andra hela tiden. Fast man tänker ju individuellt också.. ingen visste ju från början vilket helvete man kunde hamna i. Vi menar från början tänker man bara att man vill gå ner lite, bara lite. Sen fastnar man i en ond cirkel och hemska tankar och det blir bara värre desto mer man går ner i vikt. Men vi pratade ju inte ihop oss om att gå ner i vikt, det var liksom varje person som började för sig. Sen är det klart att det påverkar varandra.

Anonym om Frågor och svar:

Angelica, spyr du fortfarande?
När ni tittar er i spegeln tycker ni att ni ser tjocka ut då, eller asso vill ni bli ännu smalare då?
Jag är 170 lång ungefär, och väger över 55 kilo. Är det för mycket?
Själv tycker jag att jag är tjock, eller inte tjock men jag vill bli smalare. Och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit över min mage.. Jag tränar och har gjort det jätte länge, nu är det innebandy, förut har det varit fotboll och så men det försvinner inte. Hjälp snälla..
Ni är superstarka! Diggar er starkt! <3

Svar: De första två av dina frågor är redan besvarade i frågor längre tillbaka i bloggen, så kolla där!:)

Du väger verkligen inte för mycket snarare för lite! Du ska inte gå ner i vikt! Absolut inte, Vi hoppas att du kan inse att du duger som du är, istället för att bara trycka ner dig själv,  ignorera det du inte är nöjd med och fokusera på det som duger på dig själv, kanske ögon, hår, händer osv, Var nöjd med dig själv som du är alla är olika. Vet att det inte är lätt men jag lovar dig du mår mycket bättre så där en om du skulle hamna i det här helvetet! Jag lovar dig det är inget liv. Tack tack kram

aa om tänk frammåt:

bara att hålla ut! dom gör väl så för du ska kunna må bra igen och slippa dö?

Svar: jag det är ju för att vi ska bli friska, men vägen dit är så fruktansvärt jobbig!

Morsning Korsning. Vaknade för ett tag sen.. idag blev det att vara hemma från skolan och ska snart fixa mig lite snabbt för att åka till port73 tänkte jag. ska köpa present till julia somn fyller år imorgon och se om jag kanske hittar något annat också, vi får se helt enkelt.

Slänger in en dagens snyggaste också. Puss!

Från asos.com

Har kommit hem från gymnasiemässan nu och gud så mycket folk det var! var helt slut i slutet. Har först vart i skolan idag och då passade skolsyster på att prata med mig, suck jag som ingronerat alla hennes sms.. hon sa att jag inte fick vara med och dyka nästa vecka och jag vart så jävla irreterad på den jäv** Kä***ngen. Hon vet ingenting om hur jag mår eller något och så säger hon "du kan ta igen det någon annan gång" hade lust att klappa till henne.. Hon kan fan inte avgöra något om hon inte pratar med läkarna jag brukar träffa. Slutade med att jag gick därifrån. och om hon tror att jag kommer skippa dykningen så har hon tyvärr fel, tänker inte sumpa mina betyg pågrund av det..
ne nu får det räcka med sura miner, var bara tvungen att skriva av mig lite..  Puss!

Så här har min dag annars sett ut idag.

Nu ska jag snart börja gå mot bussen, idag blir det först skola till halv 12 och sedan ska några från klassen och jag till gymnasiemässan där vi ska stå och presentera våran skola för en hel del av yngre elever, det ska bli kul faktiskt. Är det någon som ska dit kanske?..
Aja dags att ge sig av, slänger in en dagens snyggaste så länge! :)


Allt från asos.com
vad tycker ni om kläderna? Jag tycker iallafall att de är grymt snygga :)

Har vart och hälsat på sophie idag och det kändes riktigt skönt att få snacka ut om allt och inget. Jag känner mig motiverad till tusen just nu att bli frisk. Ska verkligen försöka nu, ne inte bara försöka, ska klara det. ska intala mig själv att det ska gå nu.. Det känns anurlunda den här gången, som en ny start och om sophie kan klara det ska jag också göra det, så det är bara att kämpa och se frammot.

Två bilder från kliniken idag! Först sophie, sen jag.

om lite mer en en timme ska jag ta bussen till huddingee sjukhus och sedan gå till mandometerkliniken där sophie är just nu. ska bli så kul att träffa henne, behöver snacka och peppa varandra känns det som. förhoppningsvis får jag köra ut henne så att han kan få lite frisk luft, men det beror på vem som jobbar nu förmodligen, vissa är ju strängare en andra med sånt där..

Har iallafall fixat mig lite snabbt och satt på mig lodiskläder. och så här ser jag ut just nu :)

josefin om Trevlig dag:
Super mysigt!
Tycker att du ska lägga upp bilderna på mallan! :D puss
Svar: haha hade gärna gjort det om de inte var bortagna från kameran.. undra vem som tagit bart dem.. Malin kanske är skyldig eller?
Puss :)

Anonym om Stepwise:
Kan inte ni länka era kompisar bloggar :D
Svar: jo det skulle vi väl kunna göra. Vi kan skriva ett inlägg om våra närmaste kompisar och en länk till deras bloggar, eller något :)

Anonym om Stepwise:
Berätta mer om frågorna! varför gör man dom? varför fick hon dig att låta som en alkis? kan du avslöja några frågor? :D. Ni är så starka <3
Svar: Kommer inte ihåg frågorna exakt, men dem handlar om mat , psykisk och fysisk hälsa och ätbeteende. man gör unersökningen för att få reda på vad personen behöver jobba på under behandlingen osv.
Tack! :)

sandra om Svar på Frågor:
heeej va för sjukdom har du och hur fick du de?:(
hoppas allt blir bra
Svar: vi har båda ätstörningar och om du läser från början i bloggen kommer du få reda på det mesta :)

Ida F om Svar till er!:
hej angelica & sofie, beklagar sjukdomen :/
jajaja, jag är 12 år, och jag är ca 1,60.
jag väger ca 45 kg, är det lagom, för mycket eller för lite ?
tacksam för svar, puss !
jättebra blogg också ;)
Svar: Ja du räknas som underviktig enligt BMI, så du skulle kunna öka i vikt för att få en normal vikt enligt läkare osv. Dock finns det många som ligger lite i underkant med vikten Även om de är ”normala”. Så jag tycker inte du ska oroa dig för mycket över det.
Tack och Puss :)

mirandascloset ^^ ([email protected]) om mitt matschema:
Jag gillar ditt inlägg!♥
Varför började du blogga? :)
Svar: Det skrevs längre ner, men det har med att vi vill ha någonstans där man kan skriva av sig tankar och kännslor. Och för att kanske få ungre att inte banta och hamna i denna fruktansvärda sjukdom.

nelliekarlsson om mitt matschema:
om man inte tycker om leverpastej t.ex då ?
Svar: Matschemat görs personligen, så man får själv välja lite vad man vill ha på schemat och då väljer man det man tycker om att äta. Så tycker du inte om leverpastej kanske du tar ost istället osv. Dock måste schemat ligga på ett visst kaloriintag.

Anonym om 40 days and 40 nights:
Vad gör du egentligen där? Går du i nån behandling, isåfall vad innebär den? :)
Svar: Jag går en behandling där man får hjälp att bli frisk från ätstörningarna. Den går i stort sätt ut på att äta, vila och komma ur de sjuka banorna.

Anonym om sakta flyter tiden på:
förlåt om jag frågar men. när ni kollar er i spegeln, vad ser ni då ? altså ser ni er själva tjocka eller?
Svar: denna fråga är extremt svår att svara på. Men vi ser oss inte direkt som tjocka, vi kan tycka att vi ser jättesmala ut osv. dock när man äter så känner man sig tjockare och det känns som om maten gör att magen eller andra ställen på kroppen blir större osv. kontigt, men det är lit så det är.

Anonym om Svar på Frågor:
jag tror inte att alla med bmi under 14 behöver sitta i rullstol för då skulle inte rullstolarna på mando räcka.
när jag började där hade jag ett bmi under 14 och blev inte ens inlagd.
vad heter din behandlare?
krya på dig Sophie!
Svar: Det var en ny regel, men den kanske inte gäller alla.. det beror väl på hur värden och organ i kroppen ser ut osv..
Min behandlare heter Isabel
Tack!

Tuva om lonely:
Hej! Tänkte bara fråga, jag är 167 cm och väger ca 47 kg.. Själv tkr jag att jag är lite stor men alla säger att jag är smal. Väger jag för lite/mkt?
Svar: Du väger ganska mycket för lite, vilket inte är bra för din kropp. Jag tycker du borde försöka äta mer och oftare för att försöka lägga på dig några kilo. Undervikt kan göra att du i framtiden inte kan få barn och blir benskör osv. så tänk på det! :)

Anonym om sweet!:
Ååh va bra smak ni har på kläder :) Vart köpte niden där koftan eller cardigan som angelica hade på sej? Den va grå :D <3
Svar: Den är köpt på ginatricot, Dock för någon månad sen eller två.

Anonym om My day:
Röker ni? Om ja, hur får du det på kliniken Sophie?
Du är stark som fan Sophie! Hoppas allt blir bra snart! Kram på er båda
Svar: ja tyvärr, det har väl vart jobbigt, men det kan ju vara dags att ta chansen att sluta kanske! :)

Anonym om Gårdagens:
vart kommer blusen ifrån? :)
Svar: Den är från Ginatricot

Anonym om Trevlig dag:
hur många läsare har ni? :)
Svar: strax över 300 unika besökare om dagen :)

Jag är så glad att jag har en familj. Jag har en mamma, en pappa, syskon och allt. Personer som faktiskt betyder ortoligt mycket..  Även om min familj inte är perfekt, även om min familj just nu är en så stor röra av lögner och svek, så är jag ortoligt tacksam för att faktiskt ha en familj. Det finns så många barn som inte har någon familj, så många barn som ingen bryr sig om och så många barn som inte får tak över huvudet, eller behöver svälta för att de inte har någon mat. Dessa barn skulle göra altt för att få alla tillgångar som jag har. De skulle göra allt för att få en familj, få tak över huvudet, kunna äta sig mätta och få ett friskt liv.
Så varför missbrukar jag dessa tillgångar så mycket, varför förstör jag för min familj, varför svälter jag min kropp och väljer det sjuka livet framför det friska?  Jag borde inte vara värd denna platts, den borde vara till för en person som faktiskt tar vara på den..


Bilder på älskade pappa och mig. En person som betyder otroligt mycket, även om jag inte visar det så ofta. Hoppas du förstår att jag älskar dig endå..

Upptäckte just att det står fel tid på de andra två inläggen jag publicerat idag, står att jag skulle lagt upp dem igår.. Aja idag har vi haft klättring igen, vi hade ingen lärare så vi fick klättra själva. och eftersom vi inte hade någon lärare slutade vi ungeför ett idag, så det var skönt. Jag och tjejerna från klassen åkte efter klättringen till liljeholmen och tog en fika på waynes coffee, latte vart det för min del.. Det var supertrevligt, vart mycket prat och skratt. känns så bra att umgås med kompisar, för man glömmer för ett tag allt det jobbiga när man har kul..


Mina fina vänner från klassen på cafeét.

Godmorgon på er! nu beger jag mig till bussen för att möta malin och åka till klättercentret. kommer inte kunna blogga under dagen, så därför är det perfect att sophie håller oss uppdaterade. Efter klättringen blir det hem och byta om innan jag åker till sophie på kliniken. Ska bli jätteskönt att träffa henne själv och bara snacka vi två. det känns som om det behövs, är så ensamt här hemma nuförtiden.. vi snackade liksom varje dag om allt, vi hörs ju på tele, men det blir inte samma sak. Så ska bli super att träffa henne.
Puss på er!

Outfit for today

Så himlans snyggt, får bli dagens insperation! Från asos.com

Har varit i skolan idag och ja inte gjorti så mycket.. har ialllafall gått bra med allt idag och ska försöka plugga nu på kvällen eftersom jag ligger lite efter och har två prov nu i veckan. men men det ska väl gå bra hoppas jag.
imorgon blir det att åka och klättra igen, kul kul!
puss!

så här såg lite av min dag ut, snö och allt.. :)

Anonym om besök på kliniken:
omg måste du sitta i rullstol?!?!
Svar: Ja tyvärr.

Anonym om besök på kliniken:
nej vad smal hon ser ut.. så liten, varför måste man sitta i rullstol? för att göra av med så lite energi som möjligt.. eller är det för att hjärtat är dåligt? Krya tjejer!! :)
Svar: det är en regel att alla med ett BMI under 14 får sitta i rullstol. Det är för att göra av med så lite energi som möjligt och för att kroppen ska kunna återhämta sig fortare. Det är också för att man har dåliga värden vilket kan få hjärtat att stanna. Tack :)

hon.. om svar på era frågor!:
hej.. jag har en fråga. Jag är 163 cm och väger 46,jag ser mig inte som tjock, men vill gärna bli smalare..
Funkar det att gå ner några kilon till..?
tacksam för svar..<3
Svar: Det är absolut ingen bra ide. Du är redan smal och om du går ner riskerar du att mensen försvinner, vilket i framtiden kan leda till att man inte kan få barn.  Dessutom riskerar du att bryta ner muskler och organen i kroppen. Så var nöjd med din kropp istället! :)

Sandra om Köpt idag:
Ni är verkligen grymt snygga! Bilderna från caribien är ju bara FÖR underbara ;o <3 Vart nånstans i caribien var ni? :D Pussss
Svar: Tack!  :)  Vi var i Dominikanska republiken. Puss på dig med :)

Domenikanska republiken

Anonym om Dag in Dag ut:
Fin blogg
Var kommer koftan ifrån?
Svar: Tack :)  Gina, var dock ca 1-2 månader sen den köptes.

Anonym om Onda händer:
Har ni någon gång gjort illa er själva? som tex skärt er eller något? vill gärna ha svar. starka tjejer! puss
Svar: Inget man helst går ut med, men ja det har hänt, men det var länge sen när jag låg på Stocholms center för ätstörningar och i början av behandlingen på Mando.. / Angelica. Puss på dig!

Allt från asos.com

Love is not always on top
Families are not always perfect
Life is not always as you wish
 But don't give up
 Be strong!
Look forward and don't look back

hej på er, igår kväll tänkte jag dra ut, men det blev att vara kvar hemma hos felicia på kvällen och sedan åkte jag hem till mig. så fixade mig lite i onödan. sämsta födelsedagen kan man ju säga att det var iallafall. Det vart en tråkig jävla dag bara. men men nu är det en ny dag, man får försöka se det ljust, om ett år fyller man ju år igen och förhoppningsvis kanske den dagen blir bättre.

Outfit för igår

Bilder när jag och mickis hälsade på sophie idag! tagna en bit utanför kliniken.

har precis vart och hälsat på sophie med familjen och mickis. det var kul att träffa henne och snacka om allt. hon verkar så possitiv till behandlingen så det kändes riktigt skönt. Det kommmer komma nån bild från besöket om ett tag, så länge kan ni få se vad jag fick av mina päron imorse. Är skitglad att jag fick en ny mobil för det behövdes verkligen! tack så mycket mamma och paapa! :)

då fyller man år då. så ett stort grattis till sophie och ja även till mig.. känns lite konstigt att både mamma och pappa kom in samtidigt och sjöng nu på morgonen. i vanliga fall brukar en gå till sophies rum och en till mitt. känns fel att detta kommer att bli den första födelsedagen vi inte kommer fira tillsammans, men vad kan man göra, det är så det blir.
jag har valt att inte fira med familjen i dag, utan det blir när sophie får komma hem. kvällens planer vi hade har ju också gått åt hellvete eftersom att sophie blivit inlaggd, men planerna finns fortfarande kvar och allt blir flyttat till en annan helg..

Kläderna jag har köpt idag. Allt är från gina, förutom tightsen som är från H&M.

Jag har inte hunnit bloggat idag, för försov mig imorse och klev precis innanför dörren nu. Har vart skola som vanligt idag och även vart makeup-modell till några från staylistklassen idag, så har fått en sminkning med lite olika toningar osv, lite kul sådär :) sen åkte jag och shoppade lite i liljeholmens centrum efter skolan och fick med mig ett par grejer hem, kan visa dem i ett senare inlägg.
Ikväll bli det bara att vara hemma tror jag, kanske träffa mickis eller något senare, men tänker inte dra ut någonstans ikväll tror jag.

Rök fylldes längst den mörka korridoren. Oro och panik. Tystnad och skrik. Gasmasker föll ner från taken. Allt gick så snabbt men ändå så långsamt.

Folk skrek runt omkring mig. Tankarna flög i mitt huvud. Jag var rädd men ändå lättad. Eliot satt i sätet bredvid mig, Skräckslagen men ändå fattade han ingenting. Maskerna var kalla och fuktiga antagligen aldrig använda. Det klibbade till när jag fäste den runt munnen. I högtalarna ropades det om och om igen att något var fel. Jag satt närmast fönstret. Ett starkt ljus sken upp längst vingen, motorn hade fattat eld. Jag sa ingenting, blundade och hoppades att det var en dröm och att jag snart skulle vakna. Folk skrek, spände fast sina säkerhetsbälten och tog varandra i händerna. Planet tog en kraftig vändning, rakt ner. Det var en sådan fart. Jag trycktes bakåt mot sätet. Eliot grät, skrek även fast han inte visste vad som skulle hända. Jag tog ett hårt tag om honom. La mig nästan över honom, ville inte att han skulle känna smällen. Jag kramade så hårt och viskade om och om i hans öra att jag älskade honom och att allt skulle bli bra. Mitt i all panik började jag räkna tiden, tiden tills vi skulle slå i.

Ettusenfem..

Ettusenfyra..

Ettusentre..

Jag knep ihop mina ögon så hårt jag kunde och kramade ännu hårdare runt min lillebror.

Ettusentvå..

Ettusenett..

Jag hörde smällen mot framdelen sen blev allt svart.

Jag kastade ner alla saker i min väska. Trosor, strumpor, tröjor och smink flög hejvilt i luften. Det var tur att väskan var stor så jag slapp vika alla kläder. Handuk, bikini, schampo, shorts äntligen var allt på packlistan förbokat. Det skulle bli så skönt att komma iväg, en ny start för vår lilla familj som fanns kvar. Juste min dagbok fick jag inte glömma. Den låg på sängen stor, brun, jag hade skrivit i den varje dag i några år tillbaka. Den var som en bok. Den innehöll så mycket hemska minnen, ändå låg jag och läste vad jag skrivit varje kväll. Ville minnas men ändå inte. Jag ville att de skulle förstå. Jag ångrar att jag inte gjorde allt så som jag så gärna skulle velat göra de. Om det bara gick att spola tillbaka tiden. Innan jag packade ner den var jag tvungen att läsa ur den. Blicka tillbaka i tiden då mitt liv tog sin första nerförsbacke efter den andra.

2009 – 21/1

Har inte skrivit här på ett tag nu. Nästan inte på ett och ett halvt år. Läste lite från när jag gick sjuan och åttan. Mitt liv var perfekt, jag hade allt, mamma, pappa, en underbar syster och en jättejobbig men underbar lillebror. Det gick bra i skolan. Jag hade nära vänner och helt enkelt ett liv som jag älskade.

Jag tänkte berätta om tiden då jag inte har skrivit. Mitt underbara liv tog en kraftig vändning. Det var en jättefin vinterdagdag i januari, marken var vit och träden var täckta av små iskristaller. Det var en alldeles för fin dag för att få veta det hemska beskedet. Min mamma blev diagnoserad i cancer, leukemi. Hon las in på sjukhus samma dag som hon fick beskedet. Hon började direkt behandlas med cellgifter. Att min mamma blev sjuk i cancer kom som en chock för hela familjen. Varför skulle det hända just vår familj? den perfekta, normala familjen? När jag fick beskedet den vackra dan låste jag in mig på mitt rum, jag satt i mitt fönster och kollade ut på snön som föll från himmelen. Det var ovanligt att jag grät, men tårarna forsade ner från mina kinder så som de vita snöflingorna föll från himmelen. Jag var rädd och förvirrad. Tänk om min älskade mamma skulle dö. Jag grät mig till sömns den natten.

Tiden då min mamma gick på cellgifter var väldigt jobbiga, jag gick in i någon slags depression, låste in mig i en bubbla. Berättade inte för någon om hur jag kände. Inte ens min bästa vän fick veta något. Jag tror att hon märkte att jag mådde dåligt. Hon brukade fråga om allt var okej. Jag nickade alltid, ville inte lägga tyngd på någon annan. Hemma var det tyst, ingen sa något vid matbordet. Jag satt flera gånger och sneglade på den tomma stolen. Alla mådde så dåligt. Jag försökte hinna med skolan så gått jag kunde, men det var inte så lätt, lektionstiderna flög bort med tankar på min mamma. Jag var ofta och hälsade på henne. Det var alltid lika jobbigt, att se hur dåligt hon mådde. Jag grät nästan varje gång jag var där. Efter ungefär tre veckor med cellgifter skulle hon genomgå sin första operation. De skulle göra någon slags blodtranspiration. Jag trodde inte på gud men den kvällen bad jag flera gånger om att allt skulle gå bra.

Min mamma klarade operationen ganska bra och började efter några veckor sakta att tillfriskna. Hon fick börja komma hem vid olika tillfällen. När hon var hemma mådde jag bra, även om allt inte var som det brukade så kände jag någon slaggs trygghet. Desto mer mamma var hemma desto bättre mådde jag. Ett tag kändes allt bra igen. Men sen kom en vändning. Cancern kom tillbaka. Mamma blev snabbt sjuk igen och lades in på sjukhus. Jag hade trott att allt var över, att hon skulle bli frisk. Men för varje dag blev hon svagare och svagare. Jag visste vad som var på väg att hända, men försökte att inte förstå. Så fort tankarna kom upp i mitt huvud puttade jag iväg dem. Jag kunde verkligen inte fatta att det hände just oss. Tanken hade inte slagigt mig tidigare, att livet kan ta en sådan hastig vändning. Dagarna gick så långsamt på slutet. Det kändes som för varje steg jag tog krossades glas under mina fötter. Du låg där på sängen, orkade knappt öppna dina ögon. Jag satte mig vid sängkanten, höll din hand, kramade den så hårt. Jag sa till dig hur mycket jag älskade dig och att det inte fick bli såhär. Du dog den natten. Min mamma dog när jag var fjorton år. Jag trodde inte att det kunde bli värre. Jag var helt förkrossad. Men det jag inte visste var att det bara var början på ett långt helvete.

Min mammas död gjorde mig svag och jag var alltid i min egna lilla värld. Mina betyg sjönk väldigt hastigt den terminen. Jag orkade verkligen inte, orkade inte bry mig, mådde så fruktansvärt dåligt. Allt drabbade ju inte mig. Resten av familjen mådde ju också dåligt. Jag och min syster stod väldigt nära varandra och nästan allt gjorde vi tillsammans. När mamma dog pratade vi inte om det, ingen av oss ville visa hur dåligt vi egentligen mådde. Men jag visste att hon mådde minst lika dåligt som mig. Min lillebror var så liten när mamma dog. Han var inte ens fyllda ett. Så han förstod inte vad som hände. Om jag bara hade vetat vad som skulle hända..

Jag smällde hastigt ihop boken när pappa kom in klampandes i mitt rum. Jag ville inte att han skulle se att jag läste ur den. Han försökte låta glad när han frågade hur det gick med packningen, men egentligen var han deprimerad och han var dålig på att dölja det.

– De går bra, jag är precis färdig. Pappa tog min väska och ställde den nere i hallen så att jag skulle slippa släpa ner den för trapporna själv. Vi skulle åka imorgon. Det kändes så fel, att inte alla skulle med som det brukade vara. Jag kände mig så självisk. Fick ångest för att jag åkte utan dem. Att bara lämna dem och åka bort som om allt var som vanligt. Jag hade lämnat min dagbok på sängen. Jag vill skriva i den på planet så jag packade inte ner den i min stora väska.

Vid middagen den kvällen var stämningen lite bättre än vanligt. Det var i alla fall någon son sa något till varandra. Eller min lillebror sa några ord om resan annars var det lika tyst som vanligt. Jag petade med gaffeln i den klibbiga potatisen, sneglade på de två stolarna som stod tomma vi bordet. Hur kunde allt gå så fel? Tårar fylldes i mina ögon, men jag höll dem inne, ville inte förstöra stämningen när den för en gångs skull var lite bättre. Jag sköt istället undan tallriken och gick upp på mitt rum.

Det var en sådan där jobbig dag när bara allt känns fel. Vi skulle åka och allt kändes så jobbigt. Jag mådde så dåligt och allt blev bara för mycket. Jag tog upp rakbladet som låg i lådan bredvid sängen, satte det mot min handled och drog till. Det sved, en röd bloddroppe rann längst min arm. Ångesten lättade lite. Jag drog en gång till och en till. Det kändes mycket bättre efteråt. Det kändes som om allt var mitt fel. Jag var tvungen att straffa mig själv. Min pappa var den ända som visste att jag brukade skära mig, men han trodde att jag hade slutat. I skolan gick jag alltid med långärmat så ingen skulle se mina ärr. Jag la tillbaka rakbladet i lådan igen, torkade tårarna från mina kinder och gick och la mig i sängen. Nu kändes det bättre. Innan jag somnade tog jag upp min dagbok igen. Ville läsa lite. För att inte glömma.

2009 – 19/4

Det var två månader nu, sen du lämnade oss. Om du bara visste vad vi skulle behöva dig. Min mammas död var den första nerförsbacken i mitt liv och inte den sista.  Några veckor efter att min mamma dog slutade min syster att äta, jag fattade verkligen inte. På något sätt gjorde hon det för att straffa sig själv. Allt blev så mycket värre. När mamma dog trodde jag inte att det kunde bli värre, men nu, nu sprack allt.

Min syster, Tessan, eller Therese som hon egentligen heter började hastigt gå ner i vikt. Maten minskade mer och mer. Hon verkade inte förstå vad hon gjorde med sin kropp. Att äta hemma var det värsta jag visste, inte en ända middag slutade utan tjafs och bråk, utan skrik och tårar. Pappa var så ledsen och rädd och han visade det genom att vara arg. Tessan fick anorexia. Nog en av de hemskaste sjukdomarna. Hon blev så smal, liten, så tyst. Det som var mest jobbigt var att mycket gick ut över mig. Jag ljög ofta för pappa för att skydda min syster. Jag fick alltid frågor som har Therese ätit i skolan idag? Vet du om Therese åt frukost i morse? Eller vet du vart hon är? Jag visste svaren hela tiden, men ljög. Jag sa att hon åt att jag inte visste vart hon var när det var middag. Jag ville inte att hon skulle bli sur på mig. Nu i efterhand ångrar jag mig. Kanske hade det hjälpt att säga sanningen.

Min syster las in på en klinik för ungdomar med ätstörningar. Den perioden var väldigt jobbig. Att hälsa på henne var inte häller lätt. Hon var alltid arg, ledsen eller sur. Hon fattade inte att hon behövde äta. Jag mådde så dåligt, först mamma och nu det här. Jag stängde in mig ännu mer, stängde ut omvärlden. Jag var så deprimerad. Började skära mig. Jag hade sådan ångest i min kropp. Jag gick inte till skolan längre, orkade inte. Inte en enda dag gick utan att jag grät. Tessan mådde så dåligt, hon var så sjuk. Hon vägrade äta och gick ner mer i vikt. När hon var nere på 30 kilo berättade läkarna att hon svävade mellan liv och död. Hennes puls var väldigt låg och hennes hjärta riskerade att stanna när som helst. Att förlora min syster tänkte jag på väldigt ofta. Jag var så rädd att hon bara skulle försvinna. Visste inte vart jag skulle vända mig. Visste inte vart jag skulle ta vägen.

Jag vaknade av klockan som ringde på högsta volym. Boken låg på min mage, jag hade tydligen somnat när jag läste. Jag la boken bredvid mig och gick upp. Nu var det dags, vi skulle åka snart, om bara några timmar skulle vi sitta på planet. Planet som skulle ta oss till värmen, bort från denna platts som påminde om allt ont. Jag mådde bättre idag, inte bra men bättre en vad jag brukade göra. Ångesten hade släppt lite grann. Det kändes fortfarande fel att vi skulle åka, Att inte alla skulle med. Men på något sätt skulle det bli skönt, att liksom bara komma bort från allt. Kanske skulle jag kunna tänka på annat än bara allt det hemska.

Jag drog borsten några gånger genom mitt ljusa hår. Orkade inte fixa det. Satte upp allt i en knut på huvudet och satte lite puder i ansiktet mer orkade jag inte. Jag tog på mig ett par tights och en tunika. Både skönt och flyga i och inte för varmt när vi skulle komma fram. Jag tog mina sista saker och gick ner i hallen. En taxi skulle komma och plocka upp oss när som helst. Pappa stressade runt i huset för att hinna klart med det sista som behövde göras.

Efter ett tag stod alla påklädda och klara i hallen. Ångesten började komma tillbaka, det påminde om förr. När alla stod här i hallen och väntade på att taxin skulle komma. Det kändes så fel. Det var inte den stämningen som det borde vara. De glada och uppspelta minerna. Vår familj var så trasig. Ett starkt ljus sken in genom fönstret. Taxin hade svängt in på vår avfart. Äntligen suckade pappa och tog Eliot i handen och gick ut mot bilen. Jag tror han såg mer fram i mot resan en vad jag gjorde. Jag tog några väskor och gick ut mot bilen, nu ville jag bara komma iväg så jag inte fick en ny ångest attack. I bilen var det kallt, chauffören visste tydligen inte var värme var för något. Vi skulle åka i ungefär en timme för att komma till flygplatsen. Så jag tog upp min dagbok för att läsa lite, för att få tiden att gå fortare och för att minnas och inte glömma.

2009 – 7/9

Det har gått ett tag nu. Mitt liv har inte varit lätt. Allt har blivit så mycket sämre. Vet inte var jag vill. Om jag vill stanna eller gå. Det känns som för varje dag som går tar jag trappsteg efter trappsteg neråt, trappan har blivit så lång, det är mörkt och det går liksom inte komma upp. Jag ser inte ens ljuset längre. Tessan var sjuk så länge. Allt var så jobbigt. Du var ju liksom aldrig hemma. Utan bara på den där kliniken. Jag var så hjälplös, allt jag gjorde blev liksom bara värre. Jag ville så mycket, men kunde inget göra. Det var sällan du var hemma. Men när du väl var det kände jag en trygghet. Då visste jag att du fortfarande fanns. Att du inte hade lämnat oss. Men ändå var allt så jobbigt. Hade hela tiden en klump i magen. Jag var så fruktansvärt rädd. Vårt hus var som ett helvete. Bara skrik, bråk och tårar. Det var aldrig en stund fylld med kärlek.

Jag visste att du redan hade gett upp, att du redan hade bestämt dig. Du ville inte vara kvar. Det smärtade i mitt hjärta, att vet att du hellre valde himmel en jord. De sista veckorna låg du bara där på kliniken. Så svag. Jag var där nästan varje dag. För att veta att du fortfarande fanns kvar. Men sen kom den dagen då läkarna sa att ditt hjärta inte skulle klara natten. Du var så hjälplös. Jag satt hos dig hela tiden. Tårarna rann från mina kinder. Jag kunde inte fatta, fatta att jag ytterligare en gång satt där vid sängkanten och väntade på att din ande skulle lämna din kropp. Jag såg hur dina lungor drog sina sista andetag innan ditt hjärta la av. Det nästan svartnade för mina ögon. Jag ville inte fatta att det var sant. Att min älskade syster hade lämnat mig. Jag kände mig så ensam. Dagarna efter låg jag bara på mitt rum. Kände mig så hjälplös. Jag la skulden på mig själv. Allt var mitt fel. Jag hade så många frågor men inga svar. Jag hade kunnat rädda dig. Hade jag bara inte ljugigt, svarat ärligt utan lögner. Om jag bara sagt att du inte åt och att jag visst var du var. Det var mitt fel, allt var mitt fel. Jag gjorde så hon dog. Tankarna flög i mitt huvud hela tiden. Hade sån jävla ångest, var så deprimerad. Allt var fel. Den kvällen blev allt för mycket. Jag ville inte längre. Mitt liv var inte värt att leva. Inte för allt jag gjort. De skulle ha det så mycket bättre utan mig. Att skära mig räckte inte längre. Jag skulle gå steget längre.

Jag tog allt jag kunde hitta, sömntabbletter, verktabbletter, smärtstillande, jag rensade hela skåpet. Jag proppade i mig allt, mängd efter mängd. Ville vara säker på att jag skulle försvinna. Jag satte mig på golvet. Nu var det bara att vänta. Tankarna flög runt i mitt huvud, som en tornado med tusentals ord. Gjorde jag rätt? Att lämna de jag älskade. Pappa och Eliot. Skulle han förlora båda sina döttrar? Mer ångest, mer tårar. Jag ville dö, jag ville lämna denna värld. Men jag fick bara mer ångest. Jag lämnade ännu mer sorg till min pappa. Lämnade allt tungt till honom, medans jag tog den lätta vägen ur det hela. Allt snurrade. Runt och runt, jag kände mig yr. Jag kunde inte göra det. Även om jag så gärna ville.

Jag satte mig över toaletten, tryckte fingrarna så långt in i halsen som jag kunde. Jag var rädd. Andades så fort. Jag gick in i någon slags panik, hyperväntilerade. Först kom det ingenting, men sen kom allt upp lika snabbt som jag fått ner det. Om och om igen tryckte jag mina fingrar långt bak i halsen, för att vara säker på att jag skulle få upp allt. Jag lutade mig bakåt mot väggen, jag var helt utmattad, helt förstörd. Jag hade tagit mitt liv den natten, om jag inte vetat vilken tyngd jag lagt på min pappa. Kanske skulle jag gjort det ändå. Kanske skulle det vara bättre utan mig. Jag berättade aldrig om mitt självmordsförsök för någon, absolut ingen.

Taxin svängde upp vid infarten av gate sex. Jag stoppade ner boken i min handväska som jag skulle ha på planet. Det var klart att jag skulle ha boken till hands i fall att jag ville skriva något. Incheckningen gick fort, efter bara någon timme satt vi på planet. Men det kändes som en evighet. Det var så många tankar som flög i mitt huvud. Mamma och Tessan var inte med. Jag skyllde fortfarande på mig själv. Att det var mitt fel att de inte var här. Att de inte stod här bredvid mig, stod här och log. Istället stod här bara en trasig familj, som förlorat nästan allt.

Flygvärdinnan gick igenom säkerheten på planet. Berättade vart flytvästar och gasmaskerna fanns, det gamla vanliga som jag hört minst tio gånger och snart kunde utantill. Jag lyssnade inte satt som vanligt i min egna lilla värld. Jag kollade ut genom fönstret. Det knep till i magen och ångesten kom krypandes genom kroppen. Nu fanns det ingen återvändo. Jag insåg att det bara skulle bli vi tre den här gången. Att mamma och Tessan inte skulle med. Planet började sakta rulla ut över det stora flygfältet. Jag lutade mig mot fönstret. På något sätt var jag rädd och osäker. Jag var rädd för att gå vidare och lämna allt bakom mig. Eliot satt i sätet bredvid mig. Han var spänd på vad som skulle hända. Det var första gången han flög så det var inte så konstigt. Planet lät högt när piloterna tog fart för att komma upp i luften. När det lyfte från marken pirrade det till i magen. Jag fick en känsla av illamående. Det var så mycket på en gång. Eftersom det var mitt i natten vi flög hade jag bestämt mig för att sova på planet. Om jag sov kunde jag inte känna all ångest av att vi åkte. Jag stoppade lurarna i mina öron och somnade till min favoritlåt ” I´ll be”.

Vaknade av skrik och muller. Jag drog ut lurarna ur mina öron. Korridoren fylldes med tjock grå rök. Oro och panik. Tystnad och skrik. Gasmasker föll ner från taken. Allt gick så snabbt men ändå så långsamt. Folk skrek runt omkring mig. Tankarna flög i luften. Jag var rädd men ändå lättad. Eliot satt i sätet bredvid mig, Skräckslagen men ändå fattade han ingenting. Maskerna var kalla och fuktiga antagligen aldrig använda. Det klibbade till när jag fäste den runt munnen.

I högtalarna ropades det om och om igen att något var fel. Jag satt närmast fönstret. Ett starkt ljus sken upp längst vingen, motorn hade fattat eld. Jag sa ingenting, blundade och hoppades att det var en dröm och att jag snart skulle vakna. Folk skrek, spände fast sina säkerhetsbälten och tog varandra i händerna. Planet tog en kraftig vändning, rakt ner. Det var en sådan fart. Jag trycktes bakåt mot sätet. Jag tog upp min bok för att hinna skriva lite, jag visste vad som skulle hända. Jag skyndade mig och skrev några rader, försökte få med så mycket jag kunde. Planet skakade till och boken föll ner på golvet. Eliot grät, skrek även fast han inte visste vad som skulle hända. Jag tog ett hårt tag om honom. La mig nästan över honom, ville inte att han skulle känna smällen. Jag kramade så hårt och viskade om och om i hans öra att jag älskade honom och att allt skulle bli bra.

Mitt i all panik började jag räkna tiden, tiden tills vi skulle slå i.

Ettusenfem..

Ettusenfyra..

Ettusentre..

Jag knep ihop mina ögon så hårt jag kunde och kramade ännu hårdare runt min lillebror.

Ettusentvå..

Ettusenett..

Jag hörde smällen mot framdelen sen blev allt svart.

2009 – 14/11

Det här är nog det sista jag någonsin kommer att skriva. Jag behöver inte säga hejdå till någon, för det finns ingen kvar som jag älskar.

Jag är inte rädd. Jag vet att mamma och Tessan möter oss i slutet av tunneln.

Jag trodde inte mitt liv skulle sluta såhär. Men jag vet att jag kommer bli lyckig.

Vi kommer att träffas igen. Det sägs att alla sagor slutar lyckligt och det tror jag med.

Av: Sophie Collin Folkeryd 9:1

När jag var sjuk, var du min förebild. Du var den jag såg upp till, ville vara som och se ut som när jag skulle bli frisk. Du fick mig att kämpa, fick mig att sakta bli bättre. Du fanns alltid där, frammot och possitiv i min behandling. En hjälpande hand, den som lyste upp vägen jag skulle ta för att bli bättre..
Men sen försvann du. Personen jag såg upp till, hamnade i samma situation som mig själv. Plötsligt var allt så svårt, vem skulle nu vägleda mig? vem skulle nu lysa upp de rätta vägarna?
Jag hade haft dig där så länge, under en så lång tid var du alltid där.. Men vart fanns jag när du vart sjuk? Jag borde ha varit där för dig, som du var där för mig. Jag borde ha varit din förebild, jag borde ha lyst upp vägarna du skulle ta. Men jag fanns inte där, var bara till besvär. Jag drog med dig ut på djupt vatten, vatten där ingen av oss bottnar. Vatten där vi måste kämpa för att hålla oss över ytan, för att inte sjunka ner till botten. Men sakta har du börjat sjunka och jag ska göra allt för att dra upp dig till ytan igen, ska göra allt för att få in dig på torra land

Sötaste jonna!

Idag har jag och två till från klassen vart på klättercentret och jobbat. Det gick bra, men var jättejobbigt! tusen ungar som skulle klättra kändes det som.. Men men de goda nyheterna är att vi nu jobbar där som klätterinstruktörer. Så vi få lön och gratis klättring "nice".
När vi kom tillbaka till skolan vart det samtal med skolsköterskan och min handledare om allt om sjukdomen osv. Tog sjukt lång tid, höll typ på att dö. Det värsta jag vet är att prata med folk jag knappt känner om det. Känner mig som ett jävla psyko.. Efter en timmes snack trodde jag att jag skulle få gå, men nej då ville skolsköterskan ta vikt.. Jag vägrade. Hatar att väga mig framför mäniskor, känner mig på något sätt så utpekad. Dessutom känner jag knappt människan, nej det känns bara fel helt enkelt...

Jag idag! puss

Känner mig som ett barn på dagis, har ingen kontroll alls. Jag vet att det är kontrollen jag måste släppa taget om. Reglerna här suger verklign! man måste släcka ner allt vid 11 och vara inne på sitt rum.. suck

Godmorgon på er! ska strax gå till bussen och åka till skolan. ett litet snabbt inlägg innan sådär bara.. såhär ser jag ut idag :)

Jag tror att det här är en bra dag.. Har fått ett litet jobb, träffat vänner och upptäckt att jag gått upp 1 kilo. Har ju förökt nu under två veckor att vara mer ordentlig med maten och så för att faktiskt gå upp lite i vikt. Och jag har ju lyckats så ska väl vara glad då. Jag ska försöka se det positivt och inte negativt, jag får finare kropp desto mer jag går upp, eller?.. lite mer kurvor lär man väl få tillslut iallafall, eller man kan ju hoppas...
det känns inte som om jag lyckas direkt, men det är väl bra för min kropp och så att njurarna och alla värden i kroppen blir bättre. Och det är bra eftersom jag har lovat Sophie att kämpa här hemma för hennes skull, så att hon får det lättare. Så det var väl en bra start antar jag..


 I shall try and get better. I shall fight and be strong. I shall try to do everything, for you to become better.

Allt från asos.com

Det har vart en lång dag i skolan idag och har vart hemma en timme nu ungefär. idag har vi klättrat igen. Lyckades ta grönt kort, vilken är kul. Jag och malin har också lyckats att få ett första litet jobb! När vi var påväg därifrån frågade en kille som jobbade där om vi ville jobba hos dem imorgon. Vi får betalt och får klättra på deras center gratis några veckor framöver. Så vi tackade ja och kommer imorgon vara med på en kurs och säkra personer som klättrar. Det ska faktiskt bli jättekul, ett första litet jobb sådär :)


Bilder från klätterventret där vi ska jobba imorgon.

Svar: Saknar er med! Känns fel att säga att man saknar skolan, men kommer ju inte gå där på ett tag, antagligen ganska länge. Saknar min klass..

Anonym om Fint fint!:

Kan man fortfarande köpa jackan från H&M, är inte den slut? Vart hittade ni bilden?

Svar: Till alla er som undrar över kläderna jag la ut, ber om ursäkt för att jag inte skrev var dom kom ifrån, I fortsättningen lovar jag att sriva vart de kommer ifrån, just de här kläderna är dock lite gammla så dom finns nog ite kvar att köpa tyvärr..

Emma om Ung & bortskämd:

Hur gamla e ni ? :)
Älskar eran blogg:) <3

Svar: Det står längre ner i bloggen:) men vi är 94or fyller 16 på lördag! tack tack:)

Anonym om Tummen upp!:

har ni någon förebild?? hur önskar ni att era kroppar såg ut?

Svar: Oj det är svårt, inte direkt någon förebild sådär men klart att det finns många som har snygga kroppar, Önskar att vi var längre, hade kurvor och bröst hehe,:)

Clara om To day:

Vart har du köpt koftan? :)

Svar: Den är från ginatricot, hade lånat den utav Angelica, var dock någon månad sedan den köppts. :)

Anonym om orkar fan inte..:

på era diplom som ni visade upp stog det collin som mellannamn.
är ni typ halv amerikaner eller?
ps. älskar eran blogg <3

Svar: Vi har två efternamn, Collin och Folkeryd. Använder mest Folkeryd som kommer ifrån våran pappas sida. Collin kommer ifrån våran mammas sida, vi är inte halv amerikaner, tror faktiskt att namnet kommer från estland, har någon släkting bak i tiden som kom där ifrån. Men har ingen aning om de kanske kommer från Amerika från början. Fast det är ju ett rätt vanligt efternamn där. tack vad kula att höra!:)

Anonym om orkar fan inte..:

hej! jag är 14 år och jag väger typ 60 kilo. jag är inte tjock, men alla mina vänner håller på att komentera min kropp. som du är så smal, du äter jättemycket, lalala men du blir inte tjock. jag tränar ju visserligen, men jag oroar mig lite för min vikt. har läst alla andra komentarer, då de finns tjejer som är 16 år och väger 50 kilo. jag känner mig så stor då. är det mycket att väga för mig?

Svar: vi kan inte svar på om det är mycket eller inte eftersom det beror på helt hur lång man är osv. Du ska inte känna dig tung! muskler väger också mycket. Det låter som om du är en hälsosam normal person. Vissa kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt, det beror liksom på vad man har för ämnesomsättning och förbränning osv. Vi tycker verkligen inte att du ska oroa dig, Så länge du mår bra, tränar, äter osv. Alla männiksor är byggda på olika sätt. kram

If everyone cared and nobody cried
If everyone loved and nobody lied
If everyone shared and swallowed their pride
Then we'd see the day when nobody died

Kom just hem från mormor och morfar. Firade mormor som fyllde 66 bast! det var faktiskt väldigt trevligt. Vår mormor är så jävla skön haha. Bjöd oss på baileys och grejer. Aja rolig är hon i alla fall.. här kommer några bilder! :)

Kom för ett tag sen hem från skolen. Eller skola och skola, vi har vart och klättrat idag, ska även göra det imorgon. kul kul! fast har ont i händerna, typ blåsor av allt klättrande. Men men, det är skönt att vara ute och göra sådanna grejer två gånger varje vecka, istället för att vara i skolan. Vi ska klättra nästa vecka också tror jag och sen blir det dykning :)
idag har jag också berättat för vår äventyrslärare, varför jag inte är med vissa av hans lektioner och han tog det jättebra, så det var skönt. Han förstod ganska bra, eftersom hans fru jobbar med personer med ätstörningar..
Här har ni tre bilder från idag, puss :)

Så här såg jag ut idag! En fläta i håret och osminkad. Orkar inte fixa mig när jag liksom bara ska vara hemma om dagarna, eller åka till mando.

Sådär! kom just hem från Mandokliniken, Så nu har dom tagit nya prover, känner mig fan som en försökskanin eller något. Hatar nålar, men man börjar ju bli van nu. Dom har i alla fall sagt att jag inte ska packa upp mina väskor för de håller på att årdna med en plats för mig. Dom kan ring vilken dag som helst, kanske blir det den här veckan eller nästa.. Så det är bara att gå och vänta. Har ju liksom gett upp, vet att jag ändå inte kan ta mig ur det själv, så orkar inte ens försöka.. utan det är bara att vänta. Aja efter att vi vart på mando föreslog mamma att vi skulle äta ute, var lite tveksam men jag fick ju bestämma vart så det blev Sandys! Blev kycklingsallad för min del. Känns lättare att liksom äta nyttigt, och då stannar det kvar lättare också.

Nu har jag jättebrottom till skolan. idag har vi klättring hela dagen så det kommer bli kul. men så här såg iallafall min morgon ut :)

Anonym om orkar fan inte..:
Har en fråga jag känner mig så konstig alla säger att jag är jätte smal men sjäv tänker jag på de hela tiden att inte äta för mkt hoppar över måltider och osv och så mår jag illa efter jag har ätit ibland har ni ngt tips till mig hur jag ska göra??
kram<33
Svar: Det bästa är om du tar tag i det här, kanske kan det hjälpa att prata med någon som kan lite om kroppen hälsan och mat osv. kroppen mår absolut inge bra av att inte få i sig tillräckligt med näring. Båda jag Angelica och Sophie har dåliga värden i kroppen. Sophies är så dåliga just nu att hennes hjärta kan hamna i otakt och i värsta värsta fall till och med stanna. Och mina njurar mår inte heller särskilt bra. Så jag vill att du tänker dig för innan du får sjukdomen. Gör något åt det nu istället för när det är försent. Det finns kliniker som kan hjälpa dig också.
Kram och lycka till! <3

Kroppen behöver näring för att må bra.

Anonym om orkar fan inte..:
Blev du ändå inte inlagd idag? "/
Svar: Nej, det har blivit något krongel. Sophie kommer att få mer information imorgon om vad som kommer hända. :/

Anonym om Förvirrad!:
Är inte citronvatten ett väldigt effektivt sätt att få matsmältningen att gå ännu snabbAre? Så blir inte ni ännu smalare av det? Kram!
Svar: Det hade vi ingen aning om, kan inte tänka mig att det är så..
Kram!

anonym om Outfit:
kan ni inte skriva lite om hur ni är som personer? :)
Svar: Jo det kan vi göra någon gång snart :)

Anonym om Outfit:
Kan ni skriva vart kläderna är köpta? :D
Svar: Jo absolut, Det kan vi börja med från och med nu :)

demi  ([email protected]) om More answers on your questions:

missuppfatta inte dethär nu, men..
1. är det sant att båda förlorade oskulden samma natt ?
2. vilken ställning var bäst, och vad tyckte ni om det ?
jag skojar inte nu.
min pojkvän och jag är båda 15 år.
han är väldigt ivrig och jag vet liksom inte om jag är redo.
3. Gör det ont ?
4. var det one night stand, eller förhållande ni hade när ni hade sex ? :)
tacksam för svar !
puss på er, och lycka till på mando, sophie !
Svar:
1. Det står lite längre ner på bloggen.
2. Lite för privat för bloggen.
3. Det beror helt från person till person :)
4. Lite för privat det också
Om du inte är redo så vänta, en bra kille ska kunna vänta tills tjejen är redo ock tvärtom.

Jag och Malin på väg till skolan idag. :)

Hej på er! jag kom precis hem ifrån skolan och har bytt om till mjukiskläder. Dagen har gått bra, förutom att vi har fått ett nytt projekt att jobba med. Men det känns en så länge helt okej, vi har inte börjat på det en. Ikväll blir det att sitta och plugga matte och engelska, ligger lite efter just nu, för att jag inte orkat plugga. "inte bra"..

Så här såg jag ut idag iallafall..

Bara älskar hennes hårfärg! Dock skulle man ju såklart själv inte passa i det, men den där hårfärgen är verkligen snygg på vissa!

Godmorgon! Har knappt sovit någonting inatt och känner hur jag nästan inte håller mig vaken.. Dom Har ännu inte ringt, men kommer nog få ett samtal när som helst, Har inte riktigt packat helt klart men fixar det sista precis innan vi ska åka. Idag kanske det blir lite dålig uppdatering från min sida. kommer att ha möte med massa och ska lägga upp matschema osv, allt är ju helt nytt. så kommer ha ganska fullt upp idag tror jag. men vi hörs senare puss!


Mitt hem för ett tag då..

Ikväll är sista kvällen som sophie kommer att vara hemma på ett par veckor. Hur många vet ingen riktigt, det återstår att se, men minst två iallafall. känns redan helt fel, vi träffas ju hela tiden och nu kommer det inte bli lika ofta. Men det känns skönt att hon ska få hjälp nu, men samtidigt jobbigt, för jag vet hur jobbigt det är att ligga där. Jag har ju legat på exakt samma ställe. Vet hur tufft hon kommer få det. Men jag hoppas att det kommer gå bra och att hon blir friskare. Jag hoppas också att jag ska kunna ta tag i mig själv och kämpa mig till ett friskare liv igen. Det kanske blir lättare nu när hon också får hjälp. Hoppas det iallafall.


Vi tar oss ur det här en dag! och jag finns alltid här för dig..

Anonym om Fler svar till frågestunden:

Hur kunde du spy så mycket i Karibien? Märkte inte din familj att du gick iväg på toa efter måltiderna och hördes det inte? Eller har du lärt dig att spy tyst eller vad man ska säga?

Svar: Jag Sophie och Angeica hade ett eget hotellrum, så det var ganska lätt för mig att komma undan med det..

Anonym om Frågestund!:

är några av era kompisar sjuka? =)

Svar: Ja vi har två kompisar som är sjuka..

Ida om Feelings:

Mikaela Mood: Inte för att jag har några erfarenheter om ätstörningar men jag tror defentivt inte att du vill ha det. Lagom är bäst! :)
Sophie och Angelica: Anser ni att andra är tjocka , som ni kollar på? Tycker ni att folket runt omkring er äter mycket?
Svar: Nej, vi anser att de ser helt normala ut. Och vi tycker inte att de äter mycket osv. man tänker mest på det som handlar om en själv. :)

kelly om Frågestund!:

1. hur många läsare har ni ungefär per dag?
2. hur långa är ni?
3. hur reagerade era föräldrar om era sjukdomar?
4. tror ni att ni kan vara ett dåligt inflytande på eran lillasyster?
5. dom ni umgås med på fester osv, linus och dom typ hur reagerade dom när dom fick veta hur det va och stöttar dom?
6. är det jobbigt att äta med personer ni inte känner så bra?
7. hade ni någon ångest att börja ny skola och så när man ska lära känna helt nya personer?
kram på er!

Svar :

1. Vi har ju knappt bloggat i två veckor.. men det är lite olika men det ligger runt 250 unika om dagen för tillfället :)

2. Sophie är 155 cm och Angelica 158 cm.

3. Ja de har haft och får alla möjliga olika reaktioner. Allt från att vara arga till att vara ledsna. Sen har det också påverkat mamma ganska rejält och hon brukar gå ner i depression ganska ofta.

4. Ja absolut. Vi tror inte, vi vet att vi är det.. :(

5. de har vetat att vi vart sjuka, men jag Angelica tror de blev lite förvånade när de fick veta exakt hur allt låg till och jag vet inte riktigt vad de tycker.. Vi brukar inte prata så jättemycket om just de grejerna, men det finns några som man kan prata om nästan allt med utav dem och genom att bara prata så tycker känner man sig starkar på något sett.

6. Ja att äta med folk man inte känner så bra, kan kännas jobbigt ganska ofta.

7. ja vi var båda väldigt nervösa, dock började Sophie tillsammans med Julia och hade någon att vara med innan man lärde känna nytt folk osv.

Men jag Angelica började först själv på klara södra gymnasiet och det var faktiskt jobbigt då jag är en ganska blyg som person, men jag bytte senare till Realgymnasiet och där kände jag Malin sen innan. Och vi har nu båda fått nya vänner i klassen.

Anonym om Frågestund!:

1. Hur mycket poäng gick ni ut gymnasiet med?
2. läser era föräldrar bloggen?
3. kostar dt något att gå på behandling? :) grym blogg

Svar:

1. Angelica gick ut med 320 p och Sophie med 290 p.

2. Nej inte vad vi vet i alla fall.

3. Nej inte för personer som bor i Sverige tror jag, men personer från andra ställen kan få betala flera hundra tusen tror jagatt det är... (är inte säker)

Tack! :)

Efter att vi fått vår betyg i skolan!

Anonym om Frågestund!:

söta ni båda är! är lika på sättet o allt med? <3

Svar: hm.. asso vi har ju samma smak på kläder, saker, mat osv. men vi har ju olika personligheter även om vi kan vara lika till sättet också. :)

Anonym om Frågestund!:

Vilken är den största skillnaden på er? Utseendemässigt och personlighet :)

Svar: Oj den var svår.. Men just nu är det väl hårfärgen, eftersom Sophie har blivit brunett.

I personligheten, den var ännu svårare.. Men det måste vara att Angelica alltid har höga krav och vill att allt ska vara perfekt. När hon väl ställt in sig på något så ska hon nå det, hon tar inte ett misslyckande. Medans Sophie kan slappna av och inte ta allt lika allvarligt .

Melinda om Fredag:

Går du (Angelica) på östra real gymnasiet? Om du gör det, kan du inte berätta hur det är där? Är det bra? Kram :)

Svar: Nej jag går inte på Östra real, utan på real gymnasiet. Det är två helt olika skolor. Kram :)

Anonym om ..:

kan ni börja skriva vad ni äter varj dag?

Svar: När sophie börjar på behandling, så kommer det skrivas hur hennes matchema ser ut och vad hon äter osv.

amanda om school today:

Gud vilken fin header ni har ! är det ni som har sjort den eller nån annan ? kram <3

Och har ni typ anorexia kombinerat med bulimi?

Svar: Nej det är inte vi som har gjort den, utan det är vår älskade vän michaela som gjort den.

Ja för tillfället har vi dett.

 
Mickis som gjort vår header.

Anonym om Liar liar:

Vad gör man på den där mando kliniken?? <33

Svar: man får hjälp att  ta sig ur sjukdomen och de hjälper en med maten osv. <3

L om More answers on your questions:

an kan ju inte ligga med någon om man inte har mens för det är farligt för kroppen,
så har ni legat med någon då ni haft mens eller när den blivit utebliven ? önskar verkligen jag var lika smala som er båda, tycker ni har jätte fina kroppar och jag har problem med maten och tränar 5 pass i veckan plus 2 matcher ofta och äter lite mat. me¨n vill inte ha en sjukdom bara ha en snygg kropp, jag har ätstörningar och har haft gränsen till anaroxi.. puss

Svar: det är inte Farligt att ligga med någon när mensen är utebliven.. Att bli smalare är inget att sträva efter, om du tränar så mycket så har du en del muskler antar jag och jag skulle göra allt för att bli lite större och få muskler. puss

Hedda om Just nu:

Du är supersöt osminkad som sminkad! :D En naturlig skönhet helt enkelt. Kan ni lägga ut lite mer helkropps outfit? Så snygga ju, puss <3

Svar: tack!  :) jo vi försöker att lägga ut, men det är svårt att hinna med, men vi ska försöka att bli bättre på det :)

matilda om Svar på fler frågor!:

Hej! :D
När tog ni hål i navlen? Gjorde det ont? Hur lång tid tog det innan det läkte?
puss!

Svar: för ett år sen ungefär. Och det kändes en del kan vi säga. Och det gjorde ont nån vecka efter och så. För oss tog det ganska lång tid innan det läkte. Vi båda fick infektion i början, men efter det har det inte vart några problem.

Therese Jensen om More answers on your questions:

hejsan.
vet inte om ni har koll på detta men jag är 16 år, är ca 162 och väger 52 är det normalt eller för mycket? tacksam för svar :)
Kram!

Svar: det är absolut inte för mycket! Helt normalt :)

Anonym om More answers on your questions:

Vilka andra kliniker än Mando har ni varit på?? :)

Svar: Sophie har inte vart på några kliniker förut, men jag Angelica har legat på Stockholms center för ätstörningar, Mandometerkliniken och sen på Södersjukhuset.

Nu åker vi och tar en tjugominutare i brandbergen hörs sen puss!

Lodis och osminkad, så här ser jag ut just nu.

Godmorgon på er! vaknade precis av att mamma väckte mig för att vi  ska åka till farmor som fyller år om en timme, så hinner inte direkt börja sminka mig och så. men ska fixa mig lite smått sådär.. Jag kommer skriva ner när jag kommer hem igen. så länge får ni en riktigt bra låt. :) puss!

Jag kom precis ut från duschen och sitter just nu framför tven, det vart en hemmakväll idag, ganska skönt, för jag var verkligen inte taggad på att dra ut ikväll. Hoppas inte alla drar på värsta festen bara, skulle vara tråkigt att missa, hehe :) men men, nu ska jag kolla vidare. puss på er!

Jag just nu..

Anonym om Tipsar!:

jag tror jag håller på att få någonting men inbillar mig bara nog, hur kände ni er i början ?

det började för nån vecka sen jag liksom bara tappa aptiten helt så åt inget på den dagen, sen åt jag inget till frukost dagen efter och nu har jag stannat där i några veckor (drygt 2) och försöker äta men känner hur det vrider sig i magen liksom . jag vägde ca 38 kg, och nu ligger jag vell runt 36. Jag brukade äta normalt, men nu äter jag vell två måltider om dagen kanske, tycker inte jag är tjock. men som jag är nu vill jag inte riktigt se ut, hur kände ni er , var det såhär?
ni är starka ! :)

Svar: Jag förstår om det kan kännas jobbigt med maten och du väger ganska lite.. Nu vet jag ju inte hur gammal eller lång du är, för sådant påverkar ju också.. Men som du beskriver så äter du alldeles för lite. Du säger att du inte tycker att du är tjock, men att du inte vill se ut som du gör nu. Vet inte om du menar att du vill gå upp eller ner mer i vikt.. Men du bör absolut försöka äta mer så att du inte hamnar i sjukdomen, för i början inser man inte att man är på väg in i den och det är ett helvete att ta sig ur den. Om jag ger dig ett förslag, så tycker jag att du ska ta kontakt med en dietist eller skolsköterska och på den vägen kunna få hjälp med hur mycket och vad man ska äta. / Angelica

Tack! :)

Anonym om Tipsar!:
Hej har ni varit på en sån där klinik på liksom heltid eller vad man säger innan? Isåfall hur var det? Jag ser verkligen upp till er, ni är så starka som vill ta
er ur det här! :)<3

Svar: jag Angelica har legat på klinik på heltid i sammanlagt 9 veckor. Det var riktigt hemskt, eftersom man fick börja kämpa emot sjukdomen, det var alltid någon som sa åt en vad man inte fick göra och man fick aldrig vara ensam, inte ens gå på toaletten utan att behöva ha dörren öppen osv.. Men samtidigt var det väldigt bra eftersom det hjälpte en att ta sig ur sjukdomen mer och mer. Dock räcker inte 9 veckor, utan sen vart det dagvår hur länge som helst och efter det träffade man kliniken några gånger i månaden och sådär. Sen följer kliniken upp en tills man blir helt frisk egentligen. Men så vart det inte får mig och det är väl därför jag har blivit mycket sjukare igen.

Vad roligt att höra! Tack :)

malin om Tipsar!:
Vilka tycker ni är dom snyggaste killarna i världen?

Svar: Oj den var svår, det finns många.. Vet inte vem vi tycker är snyggast, men vi båda tycker att Chad Michael Murray är en riktig heting!

Chad Michael Murray

Anonym om Mera svar till frågestunden:
Vem av er är äldst? :)
Svar: Angelica är 1 minut äldre en Sophie ;)

Anonym om Kvällens:
Liten out of topic question men vad hände med er när polisen stannade partybussen?
ni är så stört jävla fina båda två, helt otroligt! be strong!

Svar: haha jag så här var det. Sophie var ”kissnödig” så vi stannade vid Donken i stan, för att hon och några andra skulle gå på toa. Då stod polisen utanför och tog henne.. så de ställde en del frågor och ringde hem till våra föräldrar. Sen skjutsade de hem mig och Sophie i polisbilen och tog vår dricka. Dock tog polisen inte dem som satt i bussen utan de kunde åka vidare hem.

Tack så mycket! :)

Bilder från bussen!

S om Kvällens:

Hur påverkas eran lilla syster?..väger ni mindre än henne?..har hon någon gång sagt "vad tjock jag är, jag vill vara smal som sophie och angelica" ?..hoppas ni mår bättre snart..

Svar: Hon tycker såklart att det är jobbigt, för det skapar ju en hel del tjafs i familjen. Jag vet faktiskt inte vad hon väger, men tror inte att någon av oss väger mindre en henne.
Ja ibland har hon sagt att hon är tjock och en gång sa hon ”jag vill se ut som Angelica när jag blir stor” och det svider verkligen när hon säger sådant. Men då brukar vi säga till henne att hon har en jättefin kropp, som hon ska vara nöjd med. :)

Anonym om Kvällens:

Gör era ätstörningar så att eran mens blir utebliven? Jag har samma problem som er, men ni verkar så starka båda två och jag önskar att jag var lika modig! :)
Svar: Ja tyvärr så är den utebliven för oss båda.
Det är svårt att vara stark i dessa situationer, oftast känns allt så fel, man vill bli frisk men samtidigt är det något som tar emot.. hoppas du vågar ta steget att få hjälp! :)

Anonym om Mot Michaela:

Kommer du kunna blogga där ?
kommer din syster blogga ?

& hur gamla e ni ? snälla svara på om ni kommerr kunna blogga och hur gamla ni är.. <3
Svar: vi kommer båda att blogga. Sophie kommer ha ganska mycket tid till det, men det kommer inte bli så mycket bilder från hennes sida.
Vi är födda 94 och fyller 16 om exakt en vecka :)

Anonym om Dagens Snyggaste:
vart är koftan med pälsluva ifrån? :)
Svar: den är från: asos.com :)

Det är bara idag och imorgon kvar, kvar tills jag flyttar dit för några veckor i alla fall..Känner mig helt deppig vill bara sjunka igenom marken typ. Känner mig jätte nere..Har ingen lust till någonting. Bara längtar tills allt är över. På något sätt ska det bli skönt att liksom bara släppa allt, nu står det ju inte i mina händer längre. Eller jo det gör de ju för det är jag som måste kämp, men jag kommer inte kunna ha samma kontroll längre, känns jobbigt att jag inte kommer kontrolera det själv, utan att någon annan ska göra det, är rädd för en förendring. Känns som att ingen förstår, Känns som att alla bara tror att man är dum i huvudet, verkligen alla.. Jag vill inte, jag orkar inte, allt känns helt jävla meningslöst. Vill berätta men ingen förstår, Tänk om man kunde välja när man ville leva och när man ville vara död. fan vad bra livet skulle vara då.

Svart och vitt, gillar det enormt. Riktigt snyggt!

Godmorgon på er! Jag har precis vaknat och ja inte gjort något särskilt. Idag vet jag inte vad som händer. De flesta ska väl säkert ut ikväll, men jag vet inte om jag har lust helt ärligt. Jag känner mig bara allmänt deppig just nu. Hela situationen tar liksom kol på en innefrån. Alll ångest och smärta sitter där dygnet runt och jag försöker vara stark, försöker stå upp för att inte påverka alla runt om mig. Men snart brister jag, jag orkar inte bära på allt längre. All räddsla för vad som kan hända med dig, med familjen och till och med vad som kan hända med mig, får en att känna sig så så hjälplös. Jag vill bara att allt ska bli bra, men kommer det någonsin att bli det? kommer vi någonsin bli en hel familj igen? eller är det redan försent? Det är frågor som jag hela tiden funderar på, men innerst inne vet jag redan svaren. Det är försent, det kommer aldrig bli bra, vi kommer aldrig bli en hel familj igen..



I can pray and hope, but I already know the answers, I know how this story will end.

Anonym om ..:

Hur har er lillasyster Elin reagerat på er sjukdom? Vet hon vad den innebär? Har hon påpekat att ni är smala?

Svar:

1. Elin har blivit mer tystlåten, är liksom rädd för att säga saker känns det som, liksom rädd för att vara i vägen på något sätt. Det känns jättejobbigt att hon inte får den uppmärksamheten som hon egentligen förtjänar..

2. Elin förstår i dagens läge vad sjukdomen innebär, men för två och ett halvt år sen när jag Angelica vart sjuk i sjukdomen, så förstod hon inte så mycket, eller hon förstod att det var farligt och så, men inte var det var direkt.

3. Hon påpekar ibland att vi är smala, men oftast skäms hon när hon sagt något, som om hon tycker att det är fel att säga något.. Bilden nedanför är på henne.

Ida om Kvällens:
Kan man få se en bild på alla er tre systrar? :)

Svar: Jo det kommer säkert komma inom en snarare framtid hoppas jag. :)

Anonym om ..:

Hur svälte ni er? Asså liksom slutade ni äta och sen åt ni eller? I så fall hur länge åt ni inte på??

Svar: ingen av oss har slutat att äta helt under långa perioder, däremot åt jag Angelica extremt lite under månader, kunde handla om ett glas dricka och några tuggor till middag per dag ungefär, det är svält och är en del av anorexian.

Anonym om Next:

Känner du av att du har problem med njurarna (hur i så fall) eller hur upptäcktes det?

Jag Angelica känner inte av att de problemen finns, jag känner mig inte sjuk på något sätt i kroppen direkt. Däremot har prover visat att mina njurar är sjuka och därför går jag på ständig kontroll.

Ida om Next:

Lycka till! Är det din mamma i bakgrunden av den andra bilden? :)

Svar: Tack! haha ja det är det, men hon blev extremt konstig på bilden.. Det finns andra bilder på bloggen på henne där hon ser lite piggare ut.

Anonym om Massa jävla nålar!:

Jag älskar eran blogg och hur ni är öppna med era problem.
onödig fråga men vad är eran favorit mat?:)

Svar: Vad roligt att höra vi blir jätteglada.

Vi båda föredrar Grillat kött, eller kyckling med en god sallad och någon dressing till.

Anonym om Massa jävla nålar!:

Hej, kommer med en ganska viktig fråga eller det tycker jag iallafall. Vad var det som gjorde att ni tänkte på de här sättet? Asså tyckte ni att ni var tjocka eller var det nåt annat? Puss på er! :)

Svar: om du läser våra berättelser så kommer du få svar på hur vi båda kände osv. :) puss på dig med!

Anonym om Mot Michaela:

hej gud vad tråkigt att ha det men liksom när ni kollade er i spegeln tyckte ni att ni såg tjocka ut eller ?
och tycker ni inte om att äta ?
jag har sluatat äta godis i snart 3 år och sluatat dricka dricka i 2 år

snälla svara på mina frågor och ni är så himmla fina och har så fint hår vilken bra blogg läser den hela tiden typ :)

Svar: Tack så mycket, vad gullig du är :) om du läser i bloggen så tror jag att du får dina svar :)

Anonym om Massa jävla nålar!:

Är det inte vääldigt skönt att ha en tvilling som vet vad man går igenom? Gud vad skönt det skulle vara att ha en tvilling!! :)

Svar: Jo på ett sett är det väldigt skönt, vi står varandra så när och kan verkligen snacka om allt. Och vi förstår verkligen varandra. Men sen är det samtidigt jobbigt att se någon som står en så nära vara så sjuk.

Vi står varandra väldigt nära.

Anonym om Skolan idag:

När ni äter, går ni fortfarande och spyr upp det eller har ni slutat med det? Och när ni äter äter ni bara nyttigt då? Håller ni båda fortfarande på och spyr och försöker bli smala? Starka tjejor!! :)

Svar: Vi håller på att ta tag i det nu och vi kommer båda att få hjälp nu, fast på lite olika sätt. Ja helst något nyttigare är väl att föredra.. Tack! :)

Anonym om Skolan idag:

Vilka skolor går ni på?? :)

Svar: Det står lite längre ner i bloggen, men Angelica går på Realgymnasiet i liljeholmen och Sophie går i Nacka gymnasium.

Anonym om Tipsar!:

Jag har oxå fått den känslan, att jag liksom inte får gå upp i vikt utan att jag måste bli smalare. Jag är ca 160 och väger 53 kg. Det tycker jag är för mycket... Jag har den senaste veckan ätit och sen spytt upp det för att jag vill bli smal. Jag vill verligen inte få ätstörningar men känslan går inte bort!

Svar: Det är absolut inte för mycket! Vikten är egentligen bara siffror som man inte ska bry sig om.. om det precis har börjat för dig tycker jag Angelica att du ska söka hjälp nu, även om du inte har gått ner i vikt. Jag tycker du ska söka till mandokliniken, det är den bästa av klinikerna i Stockholm enligt mig och jag har vart på de flesta. De kan hjälpa dig att lägga upp ett nyttigt schema för hur man ska äta.

jossan om Mera svar till frågestunden:

Skulle ni bli 155-158 cm i vilket fall som helst eller stannade ni i växten när ni fick aneroxia/bulimi?'

Superfin blogg! Sköt om er tjejer!

Svar: Egentligen skulle sophie bli 158 cm och Angelica 163 cm lång. men båda slutade att växa pågrund av sjukdomarna.
Tack!

Detta inlägg skrivs för att tacka alla er som skrivit och skriver så fina och gulliga komenterer och ord till oss. Det värmer ska ni veta! Det är så himlans roligt att läsa det ni skriver och vi är verkligen tacksamma för allt!

Kom för ett tag sen hem ifrån skolan och har slängt på mig lite mjukiskläder och lyssnar på musik.. idag var jag hos läkaren och det gick väl bra, de röntgade inte njurarna, utan ska göra det nästa gång istället.  Men det togs vikt, längt, blodtryck, blodprover och yttligare några till. Jag har inte fått svar på de en, så jag vet inte vad de visade, men får nog reda på det snart..

Två bilder ifrån skolan idag.. puss på er!

ida ♥ om Frågestund!:
Jag undrar om ni tycker att normalviktiga ser tjocka ut? Eller om det bara är er själva ni ser.
Är ni på bättringsvägen?
Lycka till. Ni verkligen jättestarka och jag hoppas ni blir bättre.

Svar: Nej vi tycker inte normalviktiga ser tjocka ut, det är bara sig själv man tänker på och hur man själv ser ut. Just nu är vi inte på bättringsväg, men sophie börjar ju behandling på måndag.

Anonym om Frågestund!:

Har ni något problem med att hitta kläder som passar er? är det ofta ni kanske får handla på barnavdelningen eller hur är det? måste vara jättejobbigt att hitta kläder tänker jag :(

Svar: Vi handlar kläder på vanliga affärer som gina och bikbok osv.  Men det är ju inte alltid allt sitter bra.. jeans och underdelar kan vi dock inte ha i vanliga butiker, använder därför sällan jeans.

Anonym om Frågestund!:

Hur lyckades du få 320 poäng när du varit borta så mycket Angelica?

Svar: Jag var ju borta nästan hela 8an, men pluggade ganska mycket hemma då. Tog sedan igen väldigt mycket i 9an, gjorde extra arbeten osv. kämpade verkligen i skolan.

Anonym om Frågestund!:

Asså anorexia är ju jättefarligt på flera olika sätt men det jag tänker på nu är, visste ni att ni kunde förlora er menstruation? Har den kommit tillbaka?

Svar: Ja det är jätte farligt och kroppen kan ta skada för livet, När Angelica blev sjuk visste vi inte riktigt det, men när sophie blev det visste vi båda om det. Nej den har inte kommit tillbaka..:/

s om Frågestund!:

Ni brukar ju festa ganska ofta, hur går det med eran sjukdom med tanke på att alkohol innehåller ganska mycket dåliga saker och sjukt mycket kalorier?
vilken är eran favoriträtt eller va kanske..? kanske låter dumt..:( ni båda är jättejätte söta hoppas det går bra för er!

Svar: När vi dricker tål våra kroppar mycket mindre alkohol än alla andras, så vi blir väldigt lätt påverkade. Det är verken bra för en frisk eller sjuk person. Och ja det innehåller väldigt mycket kalorier.. klart man tänker på det, men det brukar inte hindra oss.

Favoritmat skulle vi båda säga någon god sallad med en köttbit eller kyckling. Med någon god sås. Inte bara för att det är nyttigt utan vi tycker det är otroligt gott. Annars är vi också ganska stora fan av asiatisk mat:) tack

Anonym om Frågestund!:

Är ni oskulder båda två ?

Svar: nej ingen utav oss är oskuld.

Elin om Frågestund!:

Vilka skolor går ni i?

1. Är det verkligen bra att ni är med varann o ser hur båda är smala, känner ni inte att ni inte vill vara större än den andra eller peppar ni varandra?
2. Men ändå, hur från allra första början tänkte ni att ni var för stora, ni har ju alltid varit små vad jag förstått? eller ?
Måste säga hur sjukt vackra ni är. Önskar att man kunde göra något...
3. Vill bara att ni kan få ett tips som kanske är jobbigt, men det finns många filmer, och tvinslag om just ätstörningar där det gått riktigt illa till...kanske om ni kollar på dom så får ni en tankeställare?
skötom er! puss

Svar: Sophie går i Nacka gymnasium och Angelica i Realgymnasiet

1. Nej egentligen är det väl inte speciellt bra att vi umgås med varandra, och även om vi försöker stötta varandra så drar man väldigt lätt ner varandra. Och det är klart att man jämför sig mycket med varandra.
2.  Man tänkte nog bara att man liksom ville vara lite smalare, bara lite, sen blev det en ond cirkel som inte gick att komma ur, båda var normala från början.
3. Tack för tipset! Puss

elin om Frågestund!:

Jag tycker ni är så sjukt starka som ändå går ut med att ni har den här sjukdomen, & att ni också pratar om den.
Men alltså, när ni mår såhär, och slutar äta och så.. hur ser ni då på andra? Alltså, när ni äter? Typ att " gud va mycket hon äter, blablabla"
eller lixom, handlar allt om vad just NI får i er, eller går det ut över andra också?
Ni är så sjukt fina tjejer, hoppas ni förstår det.

Svar: Nej vi tänker verkligen inte så om andra, vi tycket det är jätte skönt när vår kompisar äter för då känner vi att vi kan äta mer. Vi tänker verkligen inte att andra äter mycket.  Utan allt handlar bara om sig själv typ. Tack:)

Anonym om Frågestund!:

Triggar ni varandra till att gå ner i vikt eller försöker ni stötta varandra till att bli bättre?
Jämför ni er med varandra typ så att ni äter exakt lika mycket, väger lika mycket ect?
Går ni i någon behandling nu?

Svar: Vi försöker stötta varandra men klart att man jämför sig. Men vi tävlar inte mot varandra för båda vill bli friska. Nej inte just nu, sophie börjar på måndag.

Anonym om Frågestund!:

Har ni förlorat vänner på grund av sjukdomen? Eller finns de dem som verkligen stöttar er?

Svar: Vissa vänner har man tappat kontakten med lite grann, men vi har vänner som verkligen finns där och stöttar, dom är underbara.

Anonym om Frågestund!:

Vad tycker ni om bella wihlborg? Är hon awesome?

Svar: såklart! Värdens coolaste brud ju! Bäst på alla sätt.

Anna om Frågestund!:

Vilka är era favorite butiker?:) shopper ni på samma ställen eller är de mycket olika? Ni har jätte söta outfits!

Svar: Vi har väl ingen favorit direkt, shoppar på de vanliga affärerna  som H&M, gina, bikbok, new yourker osv.

Anonym om Frågestund!:

Vad hette era senaste pojkvänner?
Var det jobbigt i början när ni svälte er?
Hur kommer det sig att även sophie fick sjukdomen?
Hur fick ni så bra betyg?
Måste bara säga att ni är sjukt fina båda två och lycka till!

Svar: John och Oskar.

Ja i början var det lite jobbigt men man vänjer sig.

Man blir som man umgås kan man väl kanske säga.. hon sjönk med i det.

Vi pluggade väl rätt mycket, gjorde de arbetena man skulle göra.

Tack tack:)

Anonym om Nytt!:

kan ni köpa kläder på vuxenavdelningar ? eller typ gina o så ? :/

Svar: ja fast inte jeans och sånt det är väldigt förstort..

Anonym om Svar till er.:

Hur går det när ni dricker med era ätstörningar? Är det så att ni inte tål så mycket och det tar väl mycket på kroppen?
Kram på er båda<3

Svar: jo vi är väldigt lättpåverkade.. och inte bra för kroppen direkt.

Anonym om Schoolwork!:

ni är väl 94:or? vilket gymnasium går ni och vilken linje? : )

Svar: ja vi är 94 :) Sophie går Nacka gymnasium, linjen teknik inriktning disagn. Angelica gå Realgymnasiet, linjen äventyrsturism inriktning natur.

Anonym om Ny vaken:

Tjaa, jag är ert största fan! Undrar vad ni tycker om den där bella (wihlborg).. Verkar vara en sjukt cool tjej!

Svar: ja Hon är riktigt ball,  snygg och klok.

Anonym om Frågestund!:

Ni är superstarka som går ut med allt det här! Tror på er tjejer!
Men frågan, har båda ni bulimi eller är det bara sophie?
Har ni en bra relation till eran mamma?
Hur skulle ni båda beskriva er själva och hur beskriver ni varandra?
Kram på er, ni är superfina. Hoppas allt går bra för er<3

Svar: Vi har tyvärr båda bulimi, Angelica hade anorexia förut men har nu utvecklat bulimi.

Våran relation till våran mamma är inte så bra för tillfället. Eller inte bra över huvud taget kanske man kan säga. 
Det är svårt att beskriva sig själv hehe.. Men jag Sophie skulle beskriva Angelica som, envis, höga krav, och smart. Jag Angelica skulle beskriva sophie som smart, Glad, dålig humor. Tack tack:)

  
mamma

Anonym om Frågestund!:

Märkte ni någonting på erat utséende när ni svälte er själva? Alltså typ, fick ni dålig hy, mer hår på kroppen? Såg ni tröttare ut? Fick ni dålig andedräkt?

Svar: ja för det första vart vi ju underviktiga och förlorade alla kvinnliga former. Vi fick mer hår på kroppen , medans vi tappade hår på huvudet.  Vi kan ibland se väldigt trötta och slitna ut pågrund av sjukdomen.

Anonym om Frågestund!:

Kan inte ni lägga upp bilder från hur ni var förut och hur ni är nu? :)
kram!♥

Svar: Finns typ inga gamla bilder på Angelica, men gamla bilder på sophie kommer upp i bloggen lite då och då:)

Anonym om Frågestund!:

1. Hur mår och drabbas era föräldrar av det här? Är det så att dom tvingar i er mat? äter ni middag med dom ändå och så fast dom vet att ni har bulimi? 2. vad äter ni ungefär på en dag? 3. Äter ni i skolan? 4. tycker ni idag att ni är smala eller tjocka..? 5. Ser ni ofta ner på andra och tycker att dom är tjocka eller så? 6. Vart och hur bor ni? :) 7. Har några av era kompisar haft/har ätstörningar? 8. Hur har ni det hemma med maten och så? 9. Vilka är era favorit affärer och var får ni eran snygga inspiration ifrån? =)
Kämpa på tjejer, ni kommer klara det. många som tror på er. kram!! <3

Svar:

1.Dom drabbas väldigt mycket och mår ganska dåligt utav det. Dom försöker tvinga i oss mat men det blir oftast tjafs. Jag vi äter middag med dom.

2.Vad vi äter på en dag ser olika ut för dag till dag

3. I skolan äter vi men inte mycket.

4. Smala.

5.Nej vi ser inte andra som tjocka, det handlar om en själv.

6. Vi bor i en villa i Gudö som ligger i Haninge, det kommer komma ut bilder på hur vi bor någon dag.

7. Ja vi har kompisar som både har och har haft det.

8. Våra föräldrar brukar kolla hur vi äter men det funkar inte speciellt bra.. hatar när dom påpekar saker som angår det.

9.Har väl ingen speciell favorit, vi handlar på de vanliga affärerna, och från hemsidor på internet ibland. Tack så mycket kram!

Godmorgon på er! :) ska bege mig till läkaren nu för att röntga njurarna, ta prover mm. Är faktiskt jättenervös och kunde knappt sova igårkväll. Jag vet inte varför, är bara almänt rädd för tillfället.. Har världes klump i magen och ja är orolig för allt just nu.. Efter läkaren blir det av till skolan tror jag.

Så här ser iallafall jag ut idag, orkade inte sminka mig eller sätta på mig några roliga kläder, se fick bli en liten facelook i webbkameran helt enkelt. :) puss!
 

Tänkte bara lägga ut två bilder ifrån skolan idag.. dagen har vart helt okej, den har flytit på som vanligt. 


Söta Malin! :)

Är ledsen för dålig uppdatering från min sida idag, men vart  kvar i skolan ett bra tag pågrund av mötet jag hade med skolsyster, läkaren och en tjej ifrån stockholms center för ätstörningar. Det gick väl bra, förutom att jag hatar att sitta och snacka om mitt liv för folk jag inte känner. Det gjordes inget annat en att prata en massa och ja, vi kom väl inte fram till något speciellt direkt..

Jag idag!

Detta är ett riktigt gott te! Ni bara måste smaka. Passar jätte bra nu på vintern.

Anonym om Frågestund!:

Brukar ni tugga tuggumi ofta? :D
tips om ni gör det! När man tuggar så lurar man magen att den äter mat och då kan man förlora vikt pågrund av det XD Så ät läkerol tabletter det gör att ni får sockersuget tillbaks och ni kanske börjar äta mycket igen :D

Svar: Nej vi brukar inte tugga det så ofta.. haha tack för tipset :)

Linnéa om Frågestund!:

- kan ni visa hur ni sminkar er/bästa sminktips
- om ni sett twilight, jacob eller edward?
- hur länge har ni haft sjukdomen/sjukdomarna?
- har ni något tips på vad man kan göra för att uppdatera mycket? Ni har jättebra uppdatering!
Diggar eran blogg jättemycket, tycker det är jättemodigt att dela med er av allt ni gott igenom och så. Hoppas ni blir friska snart :D

Svar: Jo det kommer komma ett inlägg senare när vi har tid, där vi kommer visa hur vi sminkar oss och våra tips:)

Edvards personlighet men jacobs utseende

Tips.. ja vi är ju två så då blir det mer uppdatering. Så det kan ju vara ganska smart.. annars kan du visa i bloggen saker du vill göra och ha osv, inte bara skriva om vad man gör om du fattar:) tack

Anonym om Frågestund!:

Hur var det att börja i gymnasium med helt nya folk och hur berättade ni om eran sjukdom eller gjorde ni det? måste varit jättejobbigt kan jag tänka mig... :(
ni är förövrigt jätte jätte söta och hoppas verkligen på er att ni tillfrisknar!! <3

Svar: Det är kul att träffa nytt folk! Jag sophie valde att först inte berätta för någon, ville liksom ha en ny start osv, men mina lärare vet och nu vet även några i min klass varför jag inte kommer gå i skolan. det var jobbigt att berätta, men de tog det bra tror jag.

Jag Angelica har också gått ut med det till mina lärare, Dom jag umgås med vet det också för det hände en sak i skolan som gjorde mig upprörd och då undrade dom varför så jag berättade.

Anonym om Frågestund!:

1. Hur kom ni på tanken att ni skulle börja spy?
2. Klarade ni av att spy upp något på första försöket eller har ni övat för att få upp maten?
3. Fräter det inte en massa på fingrarna från magsyran eller så?

Svar:

1. Det var nog bara att man tyckte man åt för mycket, och att det var lättaste vägen att få bort det.

2. ja.. men desto mer man är van desto lättare blir det.

3. ingen utav oss använder fingrarna när vi spyr.

Anonym om Frågestund!:

Om ni var friska skulle ni äta vad ni ville då? vill ni vara större?(inte feta)?
Hur tänker ni (med mat och liknade?)
jag vill vara lika smala som er, hur ska jag gå tillväga?

Svar: Om man är frisk så ska man kunna stoppa i sig det man vill, vi hoppas att det blir så när vi är friska. Ja vi vill vara större på ett sätt men det är något som sätter stopp, man vill inte så ut så här, vill bara spy när vi ser hur vi ser ut. Men det är något som hindrar en att gå upp i vikt, vet inte riktigt vad.  Blir verkligen ledsna när du säger så där. Det är verkligen inget att sträva efter. Man vill nästan hellre vara död en att ha detta liv. Tänker därför inte ge några tips.

Anonym om Frågestund!:

vet era skolor och klass om att ni har anorexia/bulimi?

Svar: våra skolar vet om det, men inte alla elever i våra klasser.

Anonym om Frågestund!:

Angelica saknar du ridningen?

Svar: Ja det är klart att jag saknar det men inget som berör mig så.

Anonym om Senaste nytt:

vilken kamera fotar ni med :D

Svar: det är en vanlig hedlig digitalkamera, en Sony 7,2 megapixlar. :)

Anonym om Frågestund!:

Angelica är du frisk nu? :P

Svar: Nej det är jag tyvärr inte.

Anonym om Frågestund!:

Hur mkt väger ni ungefär? (om ni vill säga):D

Svar: Jag Sophie väger ca 31,5 kilo

Jag Angelica väger ca 35 kilo

Anonym om Frågestund!:

hår tips <3

Svar: både hår och sminktips kommer komma i ett senare inlägg:)

Anonym om Frågestund!:

1.Vilka bloggar läser ni ?
2.När och med vem förlorade ni era oskulder ?
3.Är ni på G/gillar någon just nu ?
Sophie: 4.saknar du att träna med lag eller stunten mest ?
Angelica: 5. Hur blev du så duktig i skolan ? Satt du hemma varje dag och pluggade eller hur gjorde du?
6.Hur långa är ni, och hur mycket väger ni i nuläget ?
Ni är skitfina! Och eran blogg är hur bra som helst! Puss på er! :)

Svar:

1.framför allt våra vänners bloggar och sen även de vanliga kändisbloggarna.

2. Båda förlorade den i somras, med vem är lite för privat för bloggen.

3. nej ingen av oss har någon på G just nu.

4. Jag saknar att träna med båda, men eftersom att det är roligast att bygga säger jag stunten. Saknar den sjukt jävla mycket..

5. Jag pluggade väldigt mycket men varje dag satt jag inte, hängde med på lektionerna:)

6. Sophie är 1,55 och väger ca 31, Angelica är 1,58 och väger ca 35

tack så mycket jätte kul att höra:)

Anonym om Frågestund!:

Vad brukar ni använda för smink? <3

Svar: det kommer komma ut i ett senare inlägg som sagt, så håll utkik:)

Anonym om Frågestund!:

en fråga till, får ni inte ibland "värsta suget" efter typ en kladdkaka eller typ pasta med en god sås? äter ni ingenting onyttigt alls?

Svar: inte värsta suget kanske, vi äter ju inte bara nyttigt, men det stannar inte alltid kvar i magen..

Anonym om Frågestund!:

Underbara ni är, lätt min favorit blogg! hur kom det sig att ni skaffa blogg? vilka är era favoritbloggar och så en fråga till sophie: Påverkade dina cheerkompisar din sjukdom, sa dom något eller var alla stöttande? Och jag såg på bilder att ni hade vart på någon middag i mars med massa cheer tjejer, visste dom att du var sjuk och så den perioden, när var det du berättade för cheerkompisarna att du faktiskt var sjuk liksom? Puss. Ni är sjukt starka och världens syggaste!

Svar: Vi skaffade blogg för att vi bland annat kände att vi behövde få ut alla känslor man har inom sig, någon stans att skriva av sig liksom. Vår favoritblogg är picks.blogg.se, riktigt bra blogg!

Jag tror inte riktigt dom påverkade mig på något sätt. Fick lite kommentarer om hur smal jag var, sen pratades det bland varandra, men inte så många vågade ta upp det med mig.  Mina närmsta cheerkompisar försökte prata med mig och stötta mig, dock förstod jag inte att jag behövde hjälp.

Den perioden misstänkte nog många att något inte stod rätt till men ingen sa så mycket, dock på den middagen fick moa en nära kompis veta mina problem. Sen när jag inte fick träna och så visste alla varför. Tack tack:)

Lisa om Frågestund!:

Hur gamla är ni?

Svar: Vi är född 94a, Blir 16 år den 20 november, födda sent på året.

Så här såg vår kväll ut idag, ett mysigt bad i kylan.

mina två systrar.

Jag gillar faktiskt den här verriationen av Love the way you lie, där det mäst är Rihanna som sjunger, eller vad tycker ni? :)

Anonym om Frågestund!:

Sophie:
1.Vem/vilka av din vänner märkte att du hade ätstörningar först?
2.När insåg du själv att du var sjuk?
3.Var det svårt i början att sluta äta?
4.Hur kunde du tappa så mycket i vikt under bara Karibien resan? Hur/vad gjorde du?
5.Påverkade cheerleadingen dig någonting till att du ville gå ner i vikt?
Du är sjukt fin, och jag hoppas verkligen att du kämpar och klarar dig igenom detta! Du är stark <3 

Svar:

1. Det var nog Angelica som märkte först, fast flera utav mina närmsta vänner märkte att jag gick ner i vikt.

2. jag vet fortfarande inte riktigt om jag isätt det helt,  för jag känner mig inte sjuk och det känns inte så allvarligt, dock vet jag att mitt beteende är sjukt.

3. ja det var lite svårt med sockersuget.

4. jag åt mindre under den resan, plus att det jag åt kom oftast upp.

5. ja lite faktiskt, jag var ju topp, den som står längst upp och jag kände mig alltid tung när de bar mig. Kände alltid att jag var tyngst.
Tack! :)

"Cheerleadingen påverkade mig kanske lite, men den fick mig även att må bra"

Till båda:
1.Vem/vilka av era vänner lider fortfarande av ätstörningar, om det ens är någon?
2.Tränar ni mycket? Tex sit up's varje dag medmera?
3.Hur länge har ni sparat håret? Sjukt fint!
4.Räcker erat studiebidrag varje månad eller får ni extra pengar?
5.När började ni festa?
6.Röker ni, eller dricker ni bara?
7.Hur många har ni legat med?

Svar:

1. Vi har två vänner som också lider av ätstörningar, vilka kommer vi dock inte att ta upp i bloggen, för vet inte om de vill det.

2. Nej, Angelica gjorde det förut när hon var sjuk första omgången. Men ingen av får träna och ingen av oss har den besattheten.

3. Vi klippte kort till öronen när vi gick i 1an, sen dess har vi väl försökt sparat långt, men vi klipper oss ju så klart, oftast bara topparna.

4. nej det brukar bara räcka typ halva månaden för mig sophie.. Angelica är dock bättre på att spara. Nej vi får inga extra pengar om vi inte ex städar huset osv.

5. för ca två år sedan hade vi våra första fyllor, sen efter det började vi vara ute mer och mer.

6. ja tyvärr..

7. något som inte kommer ut i bloggen tyvärr..: /

Angelica:
1.När och hur upptäckte du att Sophie var sjuk?
2.Vad hände mellan dig och ditt ex?
Du är också sjukt fin! Var stark, du klarar det här! Och jag hoppas verkligen att ni båda tar er ur det här helvetet! Puss på er! :) <3

Svar:

1. Jag såg att hon blev smalare och märkte att han gick på toa hela tiden efter att hon ätit. Så jag började fråga ut henne om det och det tog ett tag, men tillslut erkände hon för mig.

2. Det funkade inge bra mellan oss helt enkelt.

Tack så mycket, det värmer verkligen med så fina ord. :)

cecilia om Frågestund!:

Ni är så sjukt starka tycker jag, att skriva det så öppet som ni gör i bloggen är jätte modigt och jätte starkt. Är säker på att båda ni klarar er ut detta snart!
1.Har ni några tips för hur man ska klara sig undan från sjukdomen?
2.Ligger ni på samma "nivå" eller är det värre för en av er i nuläget?
3.Vart är ni lyckligast?
4.Hur tänkte ni er framtid om 10 år?
Puss

Svar:

1.Tips är väl att man ska vara nöjd med sig själv som man är. Alla ser olika ut och det går liksom att inte att ändra på. Man påverkas ju också beroende på vilka man umgås med, har flera ätstörningar är det lättare att dras med. Däremot skulle vi aldrig sluta umgås med våra vänner för det.

2. Sophies vikt är lägre en Angelicas, men Angelica har problem med sina njurar. Och vi har olika problem med olika ämnen i kroppen osv. så man kan liksom inte säga att någon är värre en den andra. För vi har problem med olika saker.

3. Vi är lyckligaste när vi umgås med våra vänner, dom som står oss riktigt nära och även på helger när man är ute för då glömmer man allt annat. Jag sophie var också lyckligast när jag fick träna cheerleading vilket jag dock inte får längre.

4. Jag sophie tänker att jag är en frisk människa, har en klar utbildning  inom kanske arkitekttur, eller inredningsdesign, har en pojkvän och kanske två barn i låg ålder. Bor i en villa vid sjön. Japp så tänker jag mig min framtid.

Jag Angelica tänker mig som en helt frisk person, som pluggat klart läkarutbildningen. Har familj med barn och en stor villa vid vattnet. Jag har även hunnit resa och upplevt en del hoppas jag.

Med våra vänner mår vi som bäst!

Anonym om Frågestund!:
Hur tänkte ni första gången ni spydde upp maten? mest till Sophie men gick du runt och funderade länge på om du skulle göra det eller inte för att det kändes fel? När märkte du Angelica att Sophie hade Bulimi?
Jag tycker förövrigt ni är jätte starka och hoppas att ni klarar er ur detta :)

Svar: Jag (sophie) kommer faktiskt inte riktigt ihåg, för det var inte någon direkt första gång, jag började från början framkalla små uppstötningar som jag spottade ut, sen började jag spy. Men jag kommer ihåg att jag tänkte ”ofta jag gör så här” men jag såg det inte som något farligt, tänkte också ”ofta man kan fastna i det”

Jag (Angelica) märkt att hon hade det lite efter Karibien, men hon erkände det inte först. Tack :)

Anonym om Frågestund!:

känner ni hunger/smärtor?

Svar: Brukar inte känna hunger så ofta, men det är klart att ibland känner man det. Förstår inte riktigt vad du menar med smärtor.. 

Anonym om Frågestund!:

När började era vänner märka av era sjukdomar? =)


Svar: Angelica har dom vetat vart sjuk till två och ett halvt år tillbaka, då hon fick sjukdomen visste inte riktigt någon av oss vad det var.  Och det var så länge sen så jag kommer inte ihåg när de började märka det. Sophie började folk märka på under julen förra året typ. :)

Emma om Frågestund!:

Hej sophie jag hittade din blogg nu .. Jag är ledssen att du har det så. Vill bara skriva att jag tycker du är en otroligt snygg tjej och jag tror på dej och din syster att ni fixar det och blir bättre. :)
Okej en fråga : Vad får er att må riktigt bra?
Och vad vill ni göra i framtiden? :)

Svar: Vår underbara vänner får oss att må bra.:)

Jag (Angelica) vill bli läkare, och jag (Sophie) vill syssla med inredningsdesigner eller arkitekt :)
Tack så Mycket! :) 

Idag har jag snackat med mamma, som vill att jag ska söka vård på mando nu när sophie ska bli inlaggd, så att vi kan få hälp samtidigt. Men jag vet inte, jag vill på ett sett bli bättre, men vet hur jobbigt det är att ligga där.. Jag tror att jag ska vänta ett tag och se om jag kanske kan bli bättre nu när sophie får hjälp, och om det inte funkar så tror jag att jag skriver in mig på mandometerkliniken igen..
Imorgon är det skola för min del, ska träffa skolsyster och en tjej från stockholms center för ätstörningar, jag vet inte riktigt vad vi kommer prata om eller göra, men hoppas att det inte blir värsta långa jobbiga samtalet bara..
Sen på fredag så ska jag till södersjukhuset för att röntga mina njurar, som tydligen inte var i något bra skick eller något.. Jag vet inte riktigt, det är så mycket just nu.

Sophie, Julia och Jag sommaren 2009.

Åhh.. dom ringde just från mandokliniken, dom tänker lägga in mig på heldygn redan nu på måndag, jag vill inte! Mitt kalium värde var tydligen farligt lågt, vilket kan leda till att mitt hjärta stannar. Kommer fan inte ha något liv, seriöst kan inte sluta tänka på att jag kanske inte ens får vara hemma på min födelsedag. Seriöst allting är förstört! Kommer sitta i ett jävla fängelse typ, fast fängelset är fan bättre, där är det ingen som sitter och glor när man ska äta.. fuck allt just nu jag orkar inte! hörs

Godmorgon! Vaknade nyss. känns lite konstigt att vakna upp hemma när man vet att alla andra är i skolan. Angelica är ju förstås också hemma, eftersom hon inte skulle följa med på den där vandringen. Men det var skönt att få sova lite längre i alla fall. Nu tänkte jag faktiskt gå ut och se om jag kan få igång vår badtunna. Fryser och känner mig halvdann, så det skulle inte sitta fel med lite värme. Ska jag kanske sätta på bustun också? aja vi hörs lite senare då kommer det också komma fler svar på frågestunden :)
se you!

 
Saknar allt då, vill inte så frammåt.

Svar: dom vill att hon ska göra det, men sist blev hon tvingad till behandling och då låg hon på klinik i ett år, och då vart det mycket tjafs och bråk hemma. Så dom vill helst att hon ska inse att hon behöver hjälp själv, men om hon inte tar tag i det själv eller blir bättre kommer de till slut lägga in henne igen.

Spyr ni varje dag?
Ni borde inte göra såhär mot er själva, för ni e så otroligt vackra båda två, kämpa vidare!!! :) <3

Svar: Ja oftast. Och nej vi fattar inte egentligen hur det kan ha blivit så här.. Tack så mycket :)

Anonym om Möte på Mando:
Skulle ni kunna förklara vad det är som gör att ni inte äter? Alltså känner ni er tjocka eller har ni ingen matlust ? eller är det som att ni känner att ni inte får? :/

Svar: Vi vill kunna äta som helt normala personer, men tankarna om vad man äter sätter en gräns nånstans. Och känslan av att vara mätt känns bara så jobbig.

Anonym om Frågestund!:
Ska du (Sophie) börja på Mandos dagvård nu?
Vilken grupp i så fall?
Vem har du fått som behandlare?
Du är sjukt stark som söker hjälp! Beundrar det :)

Svar: Jag sophie ska börja på Mandos dagvård förmodligen nästa vecka och då kommer jag få veta vilken behandlare jag kommer få och vilken grupp jag kommer hamna i. Tack :)

Anonym om Frågestund!:
Vad åt ni när ni började få sjukdomarna?
Hur kändes det att få reda på att din syster hade sjukdomen, blev du arg/sur/ledsen/besviken/glad att någon förstod?
Kram & Puss!

Svar: Jag sophie började med att vara nyttig, åt bara frukost lunch och middag och inte så stora portioner, sen minskades det mer och mer, sen började jag spy.

Jag Angelica började med att minska maten, efter en kort period åt jag nästan ingen alls, och tränade extremt mycket varje dag.
jag vart ledsen, försto inte hur hon ockse kunde bli sjuk. puss

Anonym om Frågestund!:
Är ni enäggstvillingar?:)

Svar: ja det är vi! :)

Anonym om Frågestund!:
Hur långa är ni ??
Hur gamla är ni ?
ni har verkligen en intressant blogg :). lycka till !!

Svar: Båda är född 94, sent på året dock fyller 16 om ca två veckor.

Sophie är ca 1,55 och Angelica 1,58

Tack:)

Sophie hissar!

VitaminWater! Finns i massa smaker, de innehåller bra ämnen och de är nyttiga. Alla smaker innehåller olika ämnen, så har man brist på något rekomenderas de här dryckerna!

Sophie dissar!

Mina ny pumps! visst är dom riktigt snygga och jag var bara tvungen att köpa dom, men inte ett dugg bekväma, desutom väldigt stela.

Ikväll avslutas frågestunden som ni kan hitta lite längre ner i bloggen, eller tryck Här för att komma dit! Ni har tills ikväll på er att fråga! :) frågorna kommer börja besvaras redan sent ikväll eller imorgon.

Åh vad jag vill ha dessa grejer..

Blev väckt för en stund sen och ska försöka att vakna till. Det blir att vara hemma från skolan idag också, så ska försöka plugga lite sen.
Vädret suger ute, det blåser regnar och typ snöar på samma gång. Usch! Jag har egentligen inte lust att göra någonting just nu, sitta och lyssna på deppmusik och bara hoppas att allt kommer gå bra med sophie idag. Jag är jättenervös, vet inte varför. kanske för att hon inte kommer att få vara hemma längre, för vem ska jag då vända mig till? Hon är den enda i min familj som jag kan prata med, den enda som verkligen förstår exakt allt...
Hoppas på det bästa iallafall och tycker att hon är väldigt stark som vågar söka hjälp själv. Jag måste också våga, våga ta det steget. Jag vill, men känner mig samtidigt inte redo, redo för att behöva genomgå allt igen.

Nu sitter jag i soffan och leker lite med kameran. Några av våra läsare har bett om bilder där vi är osminkade, och jag gillar inte egentligen att visa mig utan smink. Men men här e jag helt naturlig. No makeup at all..



Tror att detta kommer bli mitt sista inlägg idag, så godnatt på er!

Denna bok ska jag börja läsa nu i svenskan, egentligen skulle jag läst den över lovet.. men bättre sent en aldrig ellerhur? har hört att den ska vara hyffsat bra så hoppas på det bästa då jag inte är något större fan av böcker.

Mina tränare och min mamma kom överens om att jag då inte fick träna längre och de var då det bara blev värre, skolsköterskan ringde hem från skolan och pratade med min mamma och mamma pratade med mig, jag hittade på massa ursäkter och nekade till att jag hade bulimi.. men till slut kommer sanningen alltid fram..

Min mamma ville egentligen inte inse att jag också var sjuk, hon ville inte inse att vår familj skulle komma tillbaka i samma helvete som det var förut, men hon försökte få mig att söka hjälp själv. Vilket jag inte ville. Jag ville inte missa skolan och trodde att jag kunde klara mig igenom det själv.

Men under sommarlovet gick jag från mina 37 kilo ner till 30.  Och då mådde jag riktigt dåligt, hade ingen ork och det kändes som om jag bara ville dö, hade så jävla mycket ångest och allt vara bara fel. Fattade inte att jag gjorde så här mot våran familj när jag visste vad vi gått igenom innan. Kände mig hemsk och såg inte riktigt vad som var meningen med livet.. och så känner jag nu med..

Nu dom senaste månaderna har det gått lite upp och ner.. väger just nu ca 31,5 kilo och vet att jag inte kommer kunna ta mig ur det själv. Ska därför till scä i på mitt första möte med att starta en behandling,  var där idag ju, ska även till mandokliniken imorgon. Är jätte nerös och fruktansvärt rädd för vad som ska hända. Trodde aldrig att jag skulle fastna i samma sjukdom.  Men säger bara en sak, sträva aldrig efter att gå ner i vikt, för helt plötsligt sitter man fast och det går inte komma där ifrån. Och det livet man har är verkligen inte värt det! Man kan inte ens kalla det ett liv..  bara ett helvete och ingen kommer förstå det förens man sitter i samma situation..

Nu får jag inte ens gå i skolan längre, det blev bestämt idag, kommer troligtivis börja en behandling i veckan också. ångest, ångest, ångest.

Köpte några smycken, som jag tänkte att ni kunde få en bild på.

Kom precis hem ifrån stan, där jag har fölt med malin till pendeln. Egentligen var det meningen att jag skulle åkt med och att vi med klassen skulle haft höstvandring nu i tre dagar borta i nortälje. Men eftersom vi skulle gå ca en mil varje dag med tunga ryggsäckar och sedan tälta i kylan, så fick jag inte följa med. lite trist, men endå ganska skönt då det är så jävla kallt ute alltså. Sen så ligger jag lite efter med skolarbetet just nu för att jag inte har haft orken att göra något.. "Har faktiskt lite dåligt samvete över det"... Men men ska försöka att få något gjort nu. Puss så länge!

Bild som jag tog i morse, har bildbrist :O

Hela vår familj var så jävla trasig. När Angelica var sjuk mådde jag fruktansvärt dåligt, grät varje kväll. Jag var så jävla rädd att det hela skulle sluta med att hon eller mamma skulle ta livet av sig. Hade mardrömmar om det väldigt ofta.  Det var som att hela det året hon var sjuk var jag instängd i en bubbla.. jag försökte verkligen göra allt för att hon skulle bli friska, åt alltid mer mat en vad jag egentligen orkade, för att hon skulle se att det inte var farligt. Jag fattade inte att det kunde vara så svårt att äta, men det gör man inte förens man kommer in i sjukdomen själv.

Men sen satte det stopp och jag började tänka lika dant. Det började med att jag ville vara nyttig. Jag satte upp mål för mig själv att jag inte fick äta något mer en frukost, lunch och middag, och då skulle jag inte äta så jag blev mätt utan bara lagom.  Sen om jag var sugen på något fick jag äta frukt och dricka vatten. Så höll jag på ett tag och det tog ett tag innan jag började sakta gå ner i vikt.

Men sen tyckte jag inte att det räckte och jag började minska frukosten och lunchen i skolan då mina föräldrar inte kunde se vad jag åt. Jag började även att spy upp middagen jag åt hemma eftersom jag tyckte att jag åt för mycket. Men jag kunde liksom inte minska middagen så mycket för jag var rädd att mina föräldrar skulle se, jag hade nu börjat utveckla bulimi.

Sedan åkte vi till Karibien, det var resan som skulle bli vår familjs nya start efter allt vi gått igenom med Angelicas sjukdom. Men så blev det inte. Jag tappade ganska mycket i vikt under resan och det var när jag kom tillbaka hem folk började märka att jag gått ner.

Jag bortförklarade allt och kom på alla möjliga ursäkter för att slippa maten eller kunna gå på toa efter så jag kunde få upp det.

Tänkte att eftersom det kommer ganska mycket frågor så kan vi ha en frågestund. Här kan ni fråga om allt möjligt, alla frågor är välkommna och så ska vi försöka svara på dem så bra vi kan.

Titta vilka gulliga örhängen jag fyndade! endast 25 spänn! mycket nöjd med mitt köp!:)

Detta sysslar jag med just nu! jätte tråkigt men ett måste. På torsdag har vi matte prov och på tisdag har vi datakunskapsredovisning.. suck verkligen tråkigt. Det är så sjukt mycket i skolan just nu kan man säga. Aja det är väl bra att jag fått en av alla sju uppgifter vi hade över lovet klara.. duktigt sophie!:) aja nu ska jag sätta igång puss!

Men efter det tog allt en neråt vändning, då min syster vart sjuk i samma typ av sjukdom. Plötsligt fanns hon inte som en förebild längre, utan satt i samma sits som jag. Hon tappade i vikt och jag började sakta omedvetet sjunka tillbaka in i sjukdomen. Hennes sjukdomsbild såg helt annorlunda ut en min, hon hade utvecklat bulimi och sakta började jag utveckla samma beteende som henne. Fram till i somras lyckades jag hålla vikten på ca 40 kilo och jag lyckades även uppnå mitt mål om att gå ut nian med 320 poäng och högsta betyg av alla på vår skola. Jag var riktigt glad att jag lyckats för en gångs skull. Glad för att mina föräldrar tyckte att jag hade lyckats.

Men sen började jag tappa i vikt. Jag ville inte gå ner i vikt, mådde jättedåligt över att jag faktiskt tappade kilo på kilo. Jag försöker att gå upp i vikt, men just nu går det inte så jättebra och jag väger just nu 35 kilo..

Det är så det ser ut för mig just nu. Jag kämpar hela tiden för att bli bättre, men ändå så tappar jag i vikt, vilket känns extremt jobbigt. Men jag hoppas att vändningen kommer snart. Ska på möte på torsdag med min skolsyster och en person som jobbar på Stockholms center för ätstörning. Jag får se vad som sägs och hur det går, ni i bloggen kommer säkert att få läsa om det mötet.

Sometimes I wish I was small again, because at that age no problems existed

Emma om Vill också..:
Kan ni inte lägga in flera bilder från när ni va där? :)

Svar: Jo självklart om ni vill se det, här kommer lite bilder :)

sjukt mysig och fin höst outfit!

Snart blir det sängen tror jag, först ska jag dricka upp min näringsdryck bara.. Sitter och snackar med linus som ska åka utomlands om några timmar och jag är så jävla avundsjuk!! vill också åka bort ett tag och släppa allt här hemma. Aja han får ha det så bra medans vi andra får frysa här hemma.. Trevlig resa Linus! :D
litet onödigt inlägg med godnatt på er allihopa! :)

Bilder ifrån när vi var i Karibien i julas.

Anonym om Svar till er.:
Vart kommer den vita stickade tröjan ifrån som du hade på dig sophie ? och köpte du den nyligen :D

Svar: Den kommer ifrån Bikbok och det var kanske en månad sen jag köppte den. :)


s om Svar till er.:
gillar eran blogg jättemycket fast ni inte alls bloggat länge :) en sak jag undrar är om ni kom in i puberteten ungefär samtidigt? typ fick mens nästan samtidigt :)

Svar: Ne inte exakt. Jag (Angelica) fick mens typ sex månader före sophie ungefär.. :P


Emma om Bilder från igår:
Vad fina ni var! :) Kan inte ni skriva vad ni äter varje dag och så? TROR PÅ ER. <3

Svar: Jo, asso det varierar ju från dag till dag, men vi kan försöka få med sånt i bloggen. Tack!


Anonym om skor skor skor:
sant att ni förlora oskulden samma natt ? :)

Svar: haha lite komiskt och pinsamt, men faktiskt sant..


Anonym om Angelica. Del 1. Anorexia:
jag tycker att det är jättestarkt av dig att skriva det här!
tänkte bara ställa en fråga om ätstörningarn om det är okej?

Om ni skulle äta pizza säger vi. Blir ni mätta på en tugga då eller vill ni inte äta pizzan för att ni vet att det är mycket fett på biten?


Svar: När man har ätit väldigt lite mat under en period, så krymper magsäcken och man blir mätt väldigt fort. Därför är det svårt att äta, eftersom man känner sig mätt fort. När det kommer till onyttig mat så börjar tankarna sätta igång, man börjar räkna på hur mycket det innehåller och hur onyttigt det är. Och det sätter stopp för att äta sådan Mat.

Anonym om Svar till er.:
är ni aldrig osminkade? kan man inte få se en mer naturlig sida av er också? Ni är jätte fina båda två! Kram


Svar: Jo det är klart vi går osminkade, men sällan när man ska till skolan eller ut.. det har lite med självkännslan att göra. vi känner oss osäkra utan smink och det har även med sjukdomen att göra. nästan alla med ätstörning har väldigt dåligt självförtroende. men det är klart att ni ibland kommer få se oss osminkade i bloggen. Tack så mycket och kram på dig!

Sofie om Angelica. Del 1. Anorexia:
Tycker precis som den personen innan mig kommenterat.. och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Inte för att det spelar någon roll ändå men jag vill gärna fortsätta att läsa det här, och undrar om det här är något som har pågått för att tag sen, eller är det såhär nu för dig/er? hur som helst så är det så otroligt starkt att våga skriva om det, och det brukar väl vara så att när man har ett "problem" och väl uttalar sig om det, så är man påväg ut ur det.. så hoppas på det bästa!


Svar: Tack för fina ord! Dessa problm har funnits länge för min del (Angelica). Det har pågått i flera år. Jag var jättesjuk förut, men blev bättre ett tag. Men nu har jag blivit sämre igen, tyvär..
För sophies del är dessa problem något som inte har hållit på så länge. Hon har varit sjuk i ca 1 år..

Sådär då var man nyduschad och färdigbadad! Gud va mysigt det var att bada nu när det har blivit så kallt ute. Riktigt uppfriskande! Nu blir det att ta de lugnt, ska även försöka plugga lite.. På en lördag kväll, inte kul men har jag valt att spara alla arbeten till slutet av lovet får jag väl skylla mig själv. här är i alla fall några bilder från kvällen!

heej! hur får ni sådär fint lockigt hår kan ni inte vissa i en video eller bara skriva hur ni gör ? :D skulle bli glad om jag fick ett svar puss! <33

Svar: Det är jätte lätt! det ända vi gör är att göra två flätor när håret är fuktigt, man gör dom på kvällen och sover med dom tills dan efter. Sen brukar vi använda plattång för att fixa till det lite extra, super enkelt!:) puss

Anonym om utgång:

kan inte ni visa i ett inlägg hur ni sminkar er, med vilka produkter osv! och lägga in dagens outfit varje dag? :) ni är skit söta och har skit snygga kläder!! puss!

Svar: Jo visst kan vi göra det, det kommer någon dag då vi har tid! så håll utkik. Outfit kommer upp i bloggen så ofta som möjligt, dock kanske inte varje dag. åh tack tack :)

Anonym  (hanna) om utgång:

vad fina ni är! är ni tvillingar eller bara syskon? kram

Svar: Vi är tvillingar :) kram

Anonym om Svar till er.:

vf får du inte träna cheerleadingen? kram! <3

Svar: Jag får inte träna längre för att jag gått ner för mycket i vikt.. jättetråkigt och det är inte jag som bestämt det utan mina föräldrar och tränare. Skulle mer en gärna träna om jag fick. kram

Kom för ett tag sen hem från brandbergen, där jag Mickis och Sophie har solat solarium. Så nu har man fått lite ny färg! ikväll kommer -mickis och Felica hit och badar badtunna. Mamma har även köppt grönsaker och dipp till oss. det blir helt enkelt en mysig hemmakväll med tjejerna. :)
Igår var ju vi och köpte skor, skulle egentligen lagt ut bilder igår men de kommer idag istället.


Mina mysiga Vinterskor!


Sophies skor!


Sen köpte jag även dessa snygga!

Sophie och jag innan vi skulle dra ut.


Mickis skitläskig brud :O


Söta Mikaela!


Jonte, John och Anna


Mickis, Isabell, Jag och Sophie.


Sophie och Bella. Läskiga typer!


Lite dans!

Vår outfit för kvällen.. Och nu ser ni sophies nya hårfärg :)

... Jag kände mig inte alls dålig och allt kom nästan som en chock för mig. Jag tyckte alla överdrev och bara var dumma i huvudet.

Efter besöket hos skolsyster fick vi åka direkt in till södersjukhuset där jag fick stanna en vecka, eftersom jag var så sjuk. Jag fik inte gå, fick inte sitta upp i sängen och jag var tvungen att använda rullstol om jag skulle någonstans, till och med till toan som låg 3 meter ifrån min säng..

Efter en vecka där kom jag till en ätstörningsklinik som heter Stockholms centrum för ätstörningar. Jag låg där i två veckor och hade jätteproblem med att äta och dricka. Jag ville hellre dö en att äta mat. Jag satt till och med och planerade hur jag skulle kunna ta livet av mig..
Efter två veckor kom jag hem där ifrån. Direkt så gick jag ner i vikt igen. Mina föräldrar mådde jättedåligt och visste inte vad de skulle göra..  Alla var jättedeprimerande. Tiden gick och jag gick ner mer och mer. Julen började närma sig och mamma var rädd att jag inte skulle kunna vara med att fira den, rädd att jag faktiskt skulle dö. Hon sökte då till en ny ätstörningsklinik där man äter med hjälp av en våg.

Den 7 januari 2009 lades jag in på kliniken. Det var först då jag insåg att jag faktiskt var sjuk. Jag vägde då ca 30 kilo och lades in på heldygnsvården i 6 veckor. Jag fick ett rum som jag delade med en annan tjej som hade liknande problem. Den tiden var förmodligen den jobbigaste i mitt liv. Man var övervakad dygnet runt. Var man en befann sig så hade alltid en av personalen koll på en, man fick inte ens gå på toa eller duscha med stängd dörr och på natten kom det in någon ur personalen som kolla om man sov minst 10 gånger.

Jag led av väldig ångest under den tiden, ångest över att jag åt, ångest över att min familj mådde så dåligt och ångest över att jag sammanlagt minst skulle missa ett år av skolan. Vissa dagar kunde jag sitta och gråta oavbrutet i timmar och bara önska att jag slapp allt.
Efter de sex veckorna blev jag utskriven till dagvården på samma klinik. Det menas med att man är där hela dagarna, men får sova hemma på nätterna och helgerna.

Jag vet inte hur många veckor jag gick på dagvård innan jag äntligen fick börja gå i skolan en dag i veckan. När min behandlare såg att det funkade utökade hon dagarna till 2, sen 3 och så vidare och sista månaden i 8an kunde jag gå nästan varje dag. Jag hade då missat nästan hela 8an, men jag var på väg att bli bättre..

Fortsättning följer..

Min jättemysiga outfit för idag, ska bara till port73 så kände att jag inte behövde ha något speciellt på mig. hörs när jag kommer hem. Förhoppningsvis med ett par stövlar i handen.

Godmorgon på er, just nu sitter jag och dricker jul te och det smakar så gott. Jag längtar verkligen till julen alltså.. Snart ska jag åka iväg med mamma till port73 och köpa vinterstövlar. det kommer väl inte vara världens roligaste stämning mellan oss, men får stå ut.. Hon betalar som en lite för tidig födelsedags present iallafall:) Tror det kommer bli ett par stövlar med hög klack, men jag får se vad jag hittar. Det blir iallafall en bild på dem senare idag..
Nu ska jag slänga på mig lite kläder och bege mig iväg. Puss så länge!


Min tekopp fick ta platts framför kameran idag, hehe

Det började väl i juni 2008. Jag började kolla mig allt mer och mer i spegeln och tyckte jag var tjock, eller inte sådär jättetjock, men att jag iallafall skulle gå ner något kilo. Jag kände att jag behövde bli bättre och prestera för att göra mina föräldrar stolta. Sophie fick alltid så mycket beröm över allt hon gjorde och jag ville också få den bekräftelsen av mina föräldrar.

Jag började med att sluta äta godis och sådant där onyttigt. Jag sa att anledningen var att jag bara skulle försöka att vara nyttig. Mina föräldrar tyckte att det var okej att inte äta sådana saker, jag hade ju haft godisförbud och sådant förut. Men bara efter någon vecka började jag även minska på maten. I början var det jättejobbigt, jag gick hungrig jämt, men det lade sig och jag kunde inte längre känna mig hungrig alls.

Jag började träna jättemycket, gick två långpromenader med hunden varje dag, sprang på vår krosstrainer varje dag och red och boxades på fritiden. Mina föräldrar berömde mig när jag tränade och för en gångs skull kände jag att jag faktiskt dög. Som om jag faktiskt var lika duktig som Sophie och fick lika mycket uppmärksamhet som hon.
Men allt gick snabbt överstyr och jag började fort gå ner i vikt. Jag tappade helt enkelt kontrollen..

När skolan började trodde jag att det skulle bli lättare och att jag skulle börja äta mer, men det blev bara värre. Jag räknade kalorier i allt jag åt, snart kunde jag inte ens äta en köttbulle till middag.. Alla kompisar som jag inte hade träffat den sommaren såg genast att något var fel. De sa det till mig också, men det var inget fel på mig tyckte jag. från det att allt hade startat, hade allt nu hållit på i två månader och under den tiden hade jag gått ner tio kilo. Jag som från början vägde 45 kilo vägde nu 35 kilo istället.

Mamma började att undra mer och mer, om jag åt i skolan t.ex. och det sa jag att jag gjorde. Men jag ljög som alltid när någon frågade om mat eller min vikt, sanningen var att jag aldrig åt i skolan.

Anonym om Svar på komentar:
Jättefin blogg!
En fråga till Sophie, saknar du cheerleadingen ? :) Kram

Svar: Ja! jag saknar det verkligen och längtar tills jag får börja igen, när jag sitter och kollar när dom tränar blir jag så jävla sugen på att köra, det är nästan jobbigt att bara kolla på. Verkligen en rolig sport!

Anonym om red head girl:
får vi se håret? :)

Svar: Just nu är mitt hår inte speciellt vackert.. för jag har massa färg i hårbottnen och skit, saknar verkligen mitt blonda hår. Så jag kommer inte lägga ut en bild på det just nu utan gör det om någon dag då färgen har lagt sig lite granna. :)

Nu är det nog många som inte fattar vad jag pratar om. Men ni kommer fatta det senare när ni läser om våran bakgrund och hur allt ligger till.. för våra föräldrar drabbas också hårt. Aja kände att jag ville skriva av mig lite, hatar att alltid leva med denna ångest.

Nu dra jag till Mickis i alla fall, vi ska basta och bara snacka om allt. Jätteskönt att få komma bort från detta hus. Puss på er!

Hej på er, ledsen för dålig uppdatering från min sida idag.. Jag har ialla vart hos frisören idag och försökt fixa till mitt hår och nu är det typ rött -.- aja bättre det en grått iallafall.. Men nu ska jag och Angelica hem till mickis och basta, lite mysigt sådär :)

Så här så jag iallafall ut idag.

Jag är rädd, känner mig så hjälplös men samtidigt så elak. Mamma har fått ett samtal ifrån skolsyster angående att det inte går så bra just nu.. Jag är besviken på mig själv och fattar inte hur jag alltid lyckas förstöra allt. Jag vill ju göra allt bra, samtidigt rädd för att våga ta hjälp igen, vill ju klara allt själv hela tiden.
Jag vill gråta men vet att det inte hjälper, nu kommer allt bli kaos här hemma igen, mamma har redan legat inne på sitt rum en dag, hur många kommer det att bli ? 5,6,7 dagar kanske fler? kommer hon att flyttar igen? åh jag vill inte att hon ska må såhär pågrund av mig, vill att allt ska vara som förut, vill att alla ska må bra...

God morgon, eller god eftermiddag kanske man ska säga.. Jag har en så länge idag inte gjort något speciellt, bara tråkat framför teven. finns inte så mycket mer att säga om det. Men jag har tänkt lite och tror att jag ska lägga ut ett första inlägg om ätstörningen idag. Jag vet inte bara hur jag ska skriva allt, det är ju så mycket.. funderar på att antingen lägga ut allt i delar, där man kommer att läsa om händelser under hela sjukdomstiden. Lite hur jag upplevde allting just då.
Eller så lägger jag ut en text som är mer faktabaserad där ni mer kortfattat får läsa hur allt har legat till och var jag står i sjukdomsbilden just nu.. Hm jag vet inte hur jag ska göra, det är svårt..

Nu tror jag jag ska ta och gå ut en sväng i det fina höstvädret. Så länge kan ni få två mysiga höstbilder på min lillasyster Elin. Puss på er!

Anonym om Svar på komentar:
ett tips, när ni ska ha olika saker ni skriver om..gör kategorier så det är lätt för dom som vill läsa om , outfits, sen ätstörningar, sophie,angelica...ni fattar :D

Svar: Tack för tipset! vi har faktiskt tänkt att göra exakt som du skriver.. Det har bara inte blivit av en, men det kommer snart! :)


Anonym om Svar på komentar:
älskar eran blogg och förstår inte hur ni orkar vara så öppna i den. men hehe, hur får ni sånadär bilder i bloggen? med skuggning typ? kram

Svar: Tack, kul att höra efter så kort tid! :) Det är inte alltid lätt att vara öppen. Men ibland är det skönt att skriva av sig allt istället för att bära allt inom sig. Det har ju inte dykt upp något sådant riktigt en i bloggen, men det är något som ni förmodligen kommer att läsa en del om.
För att få skuggningen använder vi oss av Photoshop. Kram på dig! :)


Emilia om Snabbis..:
Kan inte ni var för sig, skriva en liten historia bakom er ätstörning?

Svar: Jo som vi skrev, så kommer det att komma väldigt snart.

Nu ska jag sophie ut i det "mysiga" vädret på en liten promenad och ta lite frisk luft.. När vi kommer tillbaka, eller senare ikväll blir det svar på någon mer komentar tror jag. Men ni fåre ha det bra så länge! :)

/Tvillingarna

Tunika: Wero moda
Skärp: Wero moda
Tights: H&M
halsduk: vet ej

Hej på er!
Kom just hem från frisören.. och säger bara fyfan! mitt hår är grått, och då menar jag det verkligen. Ska be mamma ringa till frisören ikväll så jag förhoppningsvis kan göra något åt det imorgon, för så här tänker jag i alla fall inte se ut! att det alltid ska bli så här. Aja Får väll skylla mig själv..

miss it!

Det vart tyvär ingen uppdatering innan vi åkte till frisören imorse. Fick så brottom så det vart bortglömt. Men nu e vi hemma igen, det tog ett bra tag men men, nu är utväxten borta!

Så här såg jag ut idag :)

Blus: lindex. Jeans: Cheep Monday. Halsband: Ur&penn Pälsjacka: New yorker

Första egna inlägget och det är väl bara att skriva på då! :) Jag kom iallafall precis ut från duschen och känner mig som ny. Ska snart bädda ner mig i soffan och försöka bli lite trött, ska ju upp tidigt imorgon för att åka till frisören, som Sophie skrev om i det tidigare inlägget. Topparna åker av och det blir lite nya blonda slingor i utväxten för min del tror jag..

Såg att vi fått en första kommentar också, kul kul! :) och för dig som undrar så ska vi lägga ut så mycket bilder som möjligt och alla frågor är välkomna! Med det säger jag Godnatt.

Hej på er! Nu har vi startat en blogg tilsammans. Vi har under ett tag funderat på det och nu när mickis gjorde en design så tänkte vi att vi kunde börja. I bloggen kommer ni kunna följa oss båda. Ni kommer få ta del av vår vardag, som innehåller blandannat skola, shopping, fest och mycket mer. Men ni kommer även att få följa våra liv med en sjukdom som drabbat oss båda. Genom bloggen får ni läsa om hur det är att leva med en ätstörning och hur alla dagar är en kamp om att bli bättre. Helt enkelt en blogg om våra liv.

/ Tvillingarna Folkeryd

Heeej allihopa!
Michaela fucking brandlöv här, äntligen har tvillingarna skaffat sig en blogg och ännu bättre... De kommer att ha den tillsamans! superkul! Har fixat en design till dem precis också och jag är jäkligt nöjd faktist. Aja ville bara göra första inlägget här asså, hare gött !

/ Picks.blogg.se