Sitter och tänker på allt, allt som hänt de senaste åren, Angelica blev sjuk, min familj gick igenom ett helvete. Sen gör jag samma sak, blev sjuk. Kompisar gick också igenom samma sak. Kan inte förstå hur anorexi/bulimi kan ta kontrollen över hela ens liv. Längtar tills den dagen jag kan äta vad jag vill utan att tänka på vikten, utan att få ångest.