Det började väl i juni 2008. Jag började kolla mig allt mer och mer i spegeln och tyckte jag var tjock, eller inte sådär jättetjock, men att jag iallafall skulle gå ner något kilo. Jag kände att jag behövde bli bättre och prestera för att göra mina föräldrar stolta. Sophie fick alltid så mycket beröm över allt hon gjorde och jag ville också få den bekräftelsen av mina föräldrar.

Jag började med att sluta äta godis och sådant där onyttigt. Jag sa att anledningen var att jag bara skulle försöka att vara nyttig. Mina föräldrar tyckte att det var okej att inte äta sådana saker, jag hade ju haft godisförbud och sådant förut. Men bara efter någon vecka började jag även minska på maten. I början var det jättejobbigt, jag gick hungrig jämt, men det lade sig och jag kunde inte längre känna mig hungrig alls.

Jag började träna jättemycket, gick två långpromenader med hunden varje dag, sprang på vår krosstrainer varje dag och red och boxades på fritiden. Mina föräldrar berömde mig när jag tränade och för en gångs skull kände jag att jag faktiskt dög. Som om jag faktiskt var lika duktig som Sophie och fick lika mycket uppmärksamhet som hon.
Men allt gick snabbt överstyr och jag började fort gå ner i vikt. Jag tappade helt enkelt kontrollen..

När skolan började trodde jag att det skulle bli lättare och att jag skulle börja äta mer, men det blev bara värre. Jag räknade kalorier i allt jag åt, snart kunde jag inte ens äta en köttbulle till middag.. Alla kompisar som jag inte hade träffat den sommaren såg genast att något var fel. De sa det till mig också, men det var inget fel på mig tyckte jag. från det att allt hade startat, hade allt nu hållit på i två månader och under den tiden hade jag gått ner tio kilo. Jag som från början vägde 45 kilo vägde nu 35 kilo istället.

Mamma började att undra mer och mer, om jag åt i skolan t.ex. och det sa jag att jag gjorde. Men jag ljög som alltid när någon frågade om mat eller min vikt, sanningen var att jag aldrig åt i skolan.

En dag när jag kom hem ställde mamma samma fråga igen, jag svarade att jag hade ätit. Mamma sa direkt att skolsyster hade ringt från skolan och berättat att jag aldrig åt och att hon såg på mig att jag var sjuk. Skolsyster ville dagen efter ta en puls på mig för att jag alltid var så kall och blå om läpparna och fingrarna. Jag hade en puls på 40-42 slag per minut, det är väldigt lågt och mitt hjärta var i risk för att stanna.

Fortsättnigen kommer imorgon..