Ångest
Nu är det nog många som inte fattar vad jag pratar om. Men ni kommer fatta det senare när ni läser om våran bakgrund och hur allt ligger till.. för våra föräldrar drabbas också hårt. Aja kände att jag ville skriva av mig lite, hatar att alltid leva med denna ångest.
Nu dra jag till Mickis i alla fall, vi ska basta och bara snacka om allt. Jätteskönt att få komma bort från detta hus. Puss på er!
Fina du, du har inte förstört för din familj. Att bli sjuk är inget man väljer. Det är inte ditt fel. Livet går upp och ner och eran familj har tyvärr hamnat i en neråtbacke just nu. Det jobbigaste med att vara anhörig till en anorektiker är att man är så fruktansvärt maktlös. Man vill verkligen hjälpa men det är bara du och din syster som kan göra er friska och tro mig det är en riktig plåga för familjen. Att inte kunna hjälpa dom man älskar. Jag tror inte eran familj ser det som att det är erat fel, men ibland så tar orken slut. Det gör det för alla, dig, din syster, din mamma och resten av familjen. Vid såna lägen finns det inte så mycket mer att göra än att trösta och stötta varandra.
Jag vet att både du och din syster kommer klara sig ur sjukdomen, jag vet det! Jag tror på er. Jag vet att det kommer vara en skitjobbig väg tills ni är friska, ångestattacker, tårar, hat men ingen har sagt att det kommer vara lätt. Men jag vet att om ni vill så kommer ni klara det. Fortsätt kämpa, ni är starkare än ni tror!
