När ljusen slocknar lyser stjärnorna
Blev ju inte direkt glatt överaskad om man säger så, hatar samtal hit och dit. och kan redan nu föreställa mig hur det kommer se ut om hela familjen sitter hos någon som ska prata.. Det kommer vara tyst, så svart att få fram ord och den där obehagliga kännslan i kroppen kommer krypa fram och ta tag om en. Vill inte tänka på vilken jobbig situation man kommer sitta i då..
Annars ställdes det bara några frågor som jag knappt svarade på. Satt ner och mumlade för mig själv och stirrade ner i marken, var helt enkelt lite för irreterad för tillfället för att göra något annat antar jag.
Bild på mig här om dagen då vi tittade fter julklappar, det som syns på bilden står nu på min lista!


Hur var det för er när ni började äta igen ? Gick ni upp mycket då direkt ...eller tog det ett tag ?
Och när ni hade anorexi, kunde ni äta ett äpple utan att gå upp i vikt ?
Vill du ens bli frisk? Av det man läser så stretar du bara emot hela tiden. Lägg lite mer energi på att gå upp och vänj dig tillslut kommer du må bra. Och ja "det e inte så lätt" Nej men det är inte heller lika svårt om ni slutar trotsa. Vill ni inte sluta dra in familjen i fler problem? ........
Jag har en sjukdom som heter ortorexi, som är mer inriktat på idrott och mat. Jag vet hur tufft det är. Samtidigt som man verkligen inte mår bra, så är det just då som man mår bra. De som har varit sjuka vet nog hur jag menar. Samtidigt som du mest av allt vill bli frisk, så vill du ändå inte det..
Men shit ja trode de va sophie. Ni är så lika!Har du gått ner i vikt igen?Ohjuste ja bara undrar, Har du anorexia nu? eller asså följer du de kriterierna. de borde du väll göra me tanke på hur du tänker och din låga vikt eller? Ja undrar bara har själv anorexi och har haft den i snart 5 år! shit va tiden gått :o aja oj va långt de blev. Men lycka till jag tycker ni är bäst! <3