Dagen idag har vart lite halvt jobbig, har haft svårt att sitta still och bara kännt mig allmänt rastlös. Tankarna har vart på andra håll en vid skolbänken helt enkelt. Det känns verkligen som om allt går så snabbt nu, vikten bara rasar upp känns det som.. visst jag är glad att jag går upp i vikt på ett sätt, för då får jag göra mer grejer, men samtidigt klarar jag inte av att se hur allt blir så mycket större. Hur låren blir tjockare och ansiktet rundare. Jag vet att man ska försöka tränga bort alla dessa tankar, försöka se allt positivt istället och förtränga det jobbiga, men det är svårt... Jag tycker att jag ser normal ut nu, tycker att det ser ut som om det inte behövs fler kilon på kroppen, men samtidigt så vet jag att det är en bra bit kvar och det är det som skrämmer mig. För om jag tycker jag är normal nu, vad kommer jag tycka då när jag gått upp flera kilon till? ...


Ibland önskar man att det bara gick att gömma sig ifrån alla problem..