Jag har nu varit hemma ifrån skolan en stund. Dagen har bestått av en lång föreläsning från tio på förmidagen till tre. Men det var en  riktigt intresannt föreläsning med en ganska känd person som heter Fredrik Sträng. Han är en riktigt duktig klättrare, han har tydligen världsrikord i att bestiga de högsta bergen på varge kontinent på kortast tid. Lite coolt faktiskt! Hn berättade om sina äventyr och pratade mycket om målen man har i livet, Att det är viktigt att ha mål om man ska lyckas komma dit man vill här i livet. Han inspererade mig väldigt mycket, just för att han var en sådan stark person också. Han har nämnligen vart med om saker som väldigt många aldrig får uppleva, inte bara att stå på toppen på alla världens högsta berg, han har också vart med om olyckor då folk faktiskt dött mitt framför honom.



Han berättade om när han och 26 stycken till klättrare skulle bestiga det farligaste berget i världen (K2). Det tog två och en halv månad att komma till den sista läger plattsen och när de väl bara hade en liten bit kvar till toppen så var de två timmar försenade. Även om det var perfekta förhållanden så bestämde sig Fredrik och hans vän att bege sig tillbaka till lägret, eftersom det snart slkulle bli mörkt. De resterande klättrade vidare. Väl nere i lägret hörde dom ett skrik och då hade en person av de som fortfarande klättrat ramlat ner och rullat 200 m ner för branten. Han rörde sig fortfarande, så fredrik och hans vän klättrade dit för att hjälpa, men när de kom fram hade personen dött av sina skador. Den dödes vänner ville bära ner kroppen till lägret för att få en liten begravning för mannen, så fyra stycket försökte få ner kroppen. Dock misslyckades de när en man drabbades av hjärnedem (vatten i hjärna) och föll ner för klipporna, Fredrik berättade hur mannan handlöst föll ner från ett två kilometer långt stup. Vi fick även se en dokumenter om händelsen och gud så hemskt det var..
resten av de klättrande nådde toppen av bergen, men på vägen ner vart det mörkt och repet gick av, så de fick klättra ner på egen hand, 6 av dom klättrande dog i ett isras och 4 gav upp och frös ihjäl på toppen av berget. De resterande som kom ner hade förfrusit händer och fötter och många av dem vart tvungna att amputera senare.
Det var så hemsk att höra och samtidigt som man fick se dokumenteren, många av filmbitarna i dokumentären var filmade ifrån själva händelsen, vilket gjorde allt hemskare..
Olyckan var en av de värsta genom tiderna och Fredrik förklarade att om alla bara hade väntat med att bestiga berget så hade många fler överlevt. Jag beundrar honom verkligen, han är verkligen grymt stark person, som aldrig ger upp och bearbetar det som hänt för att bege sig ut för att bestiga nya berg. Att man kan vara så stark är jag så imponerad av. En bra förebild är vad han är helt enkelt.