Sitter just nu och äter mellanmål med jobbig ångest kroppen. Ångesten är väl mest räddslan över att det inte går så bra just nu. Jag vet att jag tappat en del i vikt igen och vet att jag behöver gå upp några kilo tills efter jullovet för att jag ska få dyka med skolan. Det är så sjukt dumt att råka gå ner lite i vikt, för det är alltid så svårt att gå upp igen. 
Tror det var sjukt dumt av mig att sluta gå och väga mig hos skolsyster, för när jag gjorde det så gick jag inte ner i vikt, eftersom hon hela tiden hade koll på det. Slutade att träffa henne, för att jag inte hade förtroendet kvar för henne efter lite saker som hände. Nu känns det som om det var lite dumt att bara släppa allt och tro att det skulle funka endå, för det funkar inte.. Men jag kan inte bara gå till skolsköterskan och säga att jag inte klarar det här något bra. Kan inte visa att jag är så svag, för jag vill vara stark och klara det här själv. Vill inte att någon ska vara inblandad i mina problem, för de är mina och inte någon annans. Ibland brukar jag fundera på om jag hade vart helt frisk idag om jag fortsatt min behandling på Mando. Om jag inte hade hoppat av när jag närmade mig de högre målen, utan fortsatt.. hade jag kanske vart frisk idag? Jag är i allafall glad över att Mando gjorde mig så frisk som jag är idag, men ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut idag om jag en gång hade blivit helt frisk..
Får försöka ta tag i det här nu för vill inte tappa mer i vikt, för då blir vägen upp igen bara längre och jobbigare..