Samtalet med psykologen läkaren och mina föräldrar idag var hemskt jobbigt. fyllde nog en hink med tårar tror jag. Alla kort ligger nu på bordet i alla fall. Mina föräldrar och psykologen vet nu hur allt ligger till och det kändes just då hemskt. Men nu när jag samlat mig efter allt så känns det ändå bra, det behövdes nog om jag ska lyckas kämpa mig uppåt igen.

Det kändes under samtalet som om detta aldrig skulle fungera. Då menar jag att kunna öppna sig för psykologen och så, men nu efter känns det som att jag vill ge allt och verkligen vill försöka öppna mig för henne. Kanske kan det hjälpa mig att komma framåt och hon kanske kan hälpa mig på vägen. Behöver nog någon som jag kan få förtroende för. Tror att jag behöver någon som jag kan bevisa för att jag kan göra framsteg.

Jag funderar även imorgon på att prata med min mentor om att ta regelbunden vikt i skolan. För jag tror att det kommer öka pressen på mig artt gå upp i vikt. Något som kommer vara jobbigt men behövande om jag ska ta mig uppåt igen. Jag vill bli frisk nu och även om det känns svårt, så vill jag sätta press på mig själv så att jag någon gång kommer dit. Om jag gör det imorgon så känns det som ett misslyckande, eftersom jag då erkänner att jag inte klarar det själv. Men om jag gör det så visar jag att jag faktiskt vill bli frisk och det är ett stort steg i rätt riktning. Frågan är bara om man vågar ta det steget imorgon?

Så glad över att ha dig som förstår allt. Nu är det dags att vinna en gång för alla!