Ångest, ångest och återigen ångest. Fattar helt ärligt inte att jag orkar vara den jag är, personen som ljuger för alla och låtsas som ingenting. Personen som döljer allting längst inom sig, döljer det till och med för sig själv. Fattar inte att jag är så himlans bra på att ljuga, ljuga för mig själv..
Jag är så himlans svag, för svag för att ta tag i problemen själv och för svag för att be om hjälp. För svag för att våga inse sanningen. Jag blir äcklad av att se mig själv i spegeln, inte äcklad över vad jag ser, utan för vem jag är..
Det har gått för långt nu, jag har sårat allt för många människor och jag måste ta tag i det här nu, kan inte låta det fortsätta längre, det måste få ett stopp. Jag vill ju inte mer, vill att allt ska ta slut, så varför är det så svårt? varför klarar jag aldrig att hålla det jag lovar mig själv och varför klarar jag mig inte ut det här? Jo för jag är så jävla värdelös, jag tror till och med på mina egna jävla lögner..