Jag vill dö, jag vill faktiskt inte finnas kvar längre, jag orkar inte mer. Jag vill inte bli större men jag kommer aldrig komma här ifrån om jag inte blir det, det ät liksom upp till mig vad jag väljer. Vill inte leva såhär längre! men jag vill fan inte bli större det går inte.. Känner mig så jävla dålig! Varför kan inte allt bara vara som förut, varför kan jag inte bara somna inatt och när jag vaknar är allt som förut. Jag orkar inte gå igenom det här jag orkar verkligen inte. Varför ska det vars så jävla svårt? Hur fan kunde det ens bli så här.. Kan inte fatta att vår familj fått gå igenom det här i 3 år. Har ångest för allt skolan, alla mina kompisar, att jag är här.. allt!

När du blev sjuk mådde jag så fruktansvärt dåligt, det var ett helvete hemma och då skojar jag inte, skulle hällre plågas till döts en att gå igenom den tiden igen.. Jag försökte verkligen gör allt för att du skulle bli frisk, Och jag tror faktiskt att det hjälpte för du blev ju sakta bättre. Men sen är jag helt jävla dum i huvudet och gör samma jävla sak själv, sätter mig i samma jävla helvete. Hur fan kunde jag ens göra så när jag visste vad vår familj gått igenom, jag trodde varje dag att du eller mamma skulle ta livet av sig, jag grät varje kväll jag var så fruktansvärt rädd, alla hemska drömmar om hur ni tog era liv och att jag kom försent för att rädda er.  Hur mamma låg instängd på sitt rum helt apatisk, hur du sprang in med alla tablätter på ditt rum för att du inte ville leva längre, och hur pappa försökte sparka in din dörr,Tänk att det liksom var våran vardag?  Jag ville bara allt allt skulle bli bra, och det började fan bli bättre. Sen kom jag Och förstörde allt, om jag inte hade gjort så här hade du varit frisk för länge sen och vi hade haft ett normalt liv. Men istället drog jag med dig ner så du får gå igenom allt igen.. fattar inte att det ska vara såhär..