Godmorgon på er! Jag har precis vaknat och ja inte gjort något särskilt. Idag vet jag inte vad som händer. De flesta ska väl säkert ut ikväll, men jag vet inte om jag har lust helt ärligt. Jag känner mig bara allmänt deppig just nu. Hela situationen tar liksom kol på en innefrån. Alll ångest och smärta sitter där dygnet runt och jag försöker vara stark, försöker stå upp för att inte påverka alla runt om mig. Men snart brister jag, jag orkar inte bära på allt längre. All räddsla för vad som kan hända med dig, med familjen och till och med vad som kan hända med mig, får en att känna sig så så hjälplös. Jag vill bara att allt ska bli bra, men kommer det någonsin att bli det? kommer vi någonsin bli en hel familj igen? eller är det redan försent? Det är frågor som jag hela tiden funderar på, men innerst inne vet jag redan svaren. Det är försent, det kommer aldrig bli bra, vi kommer aldrig bli en hel familj igen..



I can pray and hope, but I already know the answers, I know how this story will end.