Ikväll är sista kvällen som sophie kommer att vara hemma på ett par veckor. Hur många vet ingen riktigt, det återstår att se, men minst två iallafall. känns redan helt fel, vi träffas ju hela tiden och nu kommer det inte bli lika ofta. Men det känns skönt att hon ska få hjälp nu, men samtidigt jobbigt, för jag vet hur jobbigt det är att ligga där. Jag har ju legat på exakt samma ställe. Vet hur tufft hon kommer få det. Men jag hoppas att det kommer gå bra och att hon blir friskare. Jag hoppas också att jag ska kunna ta tag i mig själv och kämpa mig till ett friskare liv igen. Det kanske blir lättare nu när hon också får hjälp. Hoppas det iallafall.


Vi tar oss ur det här en dag! och jag finns alltid här för dig..