take the step
Sitter och funderar just nu, så mycket tankar som hela tiden flyger runt i huvudet. Vart jag en går eller gör så tänker jag alltid på något som har med sjukdomen att göra. Tänker på mat, på hur prover visar, om sophie kommer bli frisk, om jag kommer att bli frisk.. Tänk om sophie blir frisk nu när hon får hjälp och om jag inte skulle klara det. Vill inte tänka att jag inte kommer klara det, för jag vill så gärna göra det. Men samtidigt så undrar jag om jag verkligen kommer att klara det själv, är jag så stark så att jag kan ta mig igenom allt på egen hand?
Ibland börjar jag tvivla på om mitt liv någonsin kommer bli normalt. Vill inte tänka så, ska se frammot istället och ta varje dag som den kommer. Jag fattar inte att det kan vara så jävla svårt. Det borde egentligen bara vara att bestämma sig för att bli frisk, så varför är det så svårt.
nej ska tänka positivt, jag vill klara det och jag ska klara det! thats it, det finns inget annat alternativ.
Ibland börjar jag tvivla på om mitt liv någonsin kommer bli normalt. Vill inte tänka så, ska se frammot istället och ta varje dag som den kommer. Jag fattar inte att det kan vara så jävla svårt. Det borde egentligen bara vara att bestämma sig för att bli frisk, så varför är det så svårt.
nej ska tänka positivt, jag vill klara det och jag ska klara det! thats it, det finns inget annat alternativ.
En dag kommer allt se annorlunda ut, en dag kommer vi att vara friska!
Kommentarer
Trackback
