Jag får snart en panikattack, jag kan typ inte andas och har värsta klumpen i magen jag måste göra någonting.. Är jätte rastlös och skulle verkligen behöva komma ut. Men ut kommer jag nog inte förens ikväll när mamma kommer. Seriöst det går inte bekriva känslan i min kropp, vill typ slita sönder något, skrika och springa tusen varv runt huset. Klarar verkligen inte av stället längr, förstår inte att dom som legat här i typ 7 veckor inte dött en. Aja nu ska jag ringa ett samtal puss så länge!


Förra vintern! åh vill bara spola tillbaka tiden.