Gud vad klockan har tickat iväg idag! Var ju i alla fall på träningen och det var värkligen superkul, Mår så himlans bra när jag är där, Glömmer liksom allt och bara umgås med människor som är underbara. Gjrde inte så mycket körde några volter och lite styrka, bara lite eftersom jag lovade mamma att bara köra lite försiktigt, Nej nu ska jag fan bli frisk så jag kan träna på heltid! det är ju inte så långt kvar ändå. Måste försöka komma i säng nu så att jag orkar upp imorgon, klockan är ställd på 05.40, suck!
En grej som jag bara känner att jag måste skriva av mig lite om är hur alla kompisar reagerar.. Vissa är ju verkligen stöttande osv, men vissa säger att dom är arga och irriterade på hur vi håller på. Det gör mig verkligen ledsen för det känns inte som om de ser hur man försöker, jag menar hur långt på vägen har jag liksom inte kommit? Förstår att de tykcer att det är jobbigt när vi håller på som vi gör, man att de blir arga kan jag faktiskt inte förstå.. det är ju liksom en sjukdom, men jag antar att de aldrig kommer att förstå, även om de säger att de gör de. Man förstår inte själv förns man har suttigt i samma sits. även om man tror det.


stunten! miss it