ur min dagbok
skolan var väl som vanligt, jag sjönk undan i mina egna tankar som såklart gick till allt som hände hemma. När jag kom hem var allt som vanligt, mamma och angelica var hemma, eftersom mamma slutat jobba för att vara hemma med henne. Angelica låg och sov under en filt på soffan eftersom hon inte hade någon energi alls. och mamma låg inne på sitt rum, Klumpen i magen släppte lite, än var det ingen bråk. till middagen kom pappa hem. alla sätte sig för att äta och då bröt helvetet ut igen. Pappa satt och skrek, Angelica satt och grät, mamma sköt undan sin tallrik och gick där ifrån, själv satt jag tyst och pillrade i mig maten, sedan gick jag upp och la mig på soffan. Hör allt oljud från undervåningen, håller inne mina tårar. Angelica rusar upp för trappan och smäller igen sin dörr, Hon sitter och hyperväntlierar, gråter och skriker, vill inte höra, vill inte se, men vet inte vart jag ska ta vägen, plötsligt öppnar hon dörren springer ner och hämtar något som jag inte hinner uppfatta vad det är innan hon låst in sig på ditt rum. Både mamma och pappa springer efter upp för trappan, mamma skriker till pappa att han måste slå in dörren, inte förens då förstår jag att hon hämtat alla möjliga medisiner för att ta sitt liv, ser hur pappa sparkar in dörren till hennes rum. Jag brister ut i gråt, sprang ner till mamma, var så rädd för att det skulle vara försent, att hon redan skulle vara död. Mamma kramar om mig, säger att jag inte behövde gå till skolan imorgon om jag inte orkar. Men jag ville gå dit, allt för att slippa vara kvar i helvetet, även om jag var väldigt deprimead.
tur nog så kom han i tid. Det här är nog det värsta jag varit med om, förstår inte vad som händer, vet inte vad jag ska göra, förutom att fälla tårar.
ush, vad hemskt måste ha varit extremt jobbigt! hoppas ni ser till att bli friska så slipper ni allt tjafs för det tar verkligen på energin hatar sjukdomarna Anorexia , och bulimi man hör ju liksom på namnet att dem borde hatas!
du sophie hur många procent av dit matschema tror du att du äter hemma? går det bra för dig hemma är det därför du typ åker till det dära mando förutom någon gång ibland?. vill jätte gärna ha svar så snabbt som möjligt //kram
Åhh, vad hemskt!!!!! Inte konstigt att du också drabbades efterallt du har fått uppleva!!
Fy vad hemskt och jobbigt det måste ha varit.
Kram
fan va hemskt! Kom ihåg att kämpa och jag önskar er verkligen all lycka! Ni är verkligen stooora förebilder! :')
ursch!! :( stackars dig och era föräldrar, hemskt att du kommit in i samma spår. Anorexia/bulimi är verkligen en hemsk sjukdom. Hoppas ni blir friska snart!!
Försökte Angelica ta sitt liv?! Nej, snälla Angelica gör inte det, det blir bara värre för alla. Tänk på Sophie och Elin. Vill verkligen att ni ska fortsätta kämpa, ge aldrig upp! Vi finns här vid sidan om er och stöttar er dygnet runt. Ge aldrig upp, lova mig det! Massor av kärlek från mig till er, för det tror jag att ni behöver! <3
Försökte Angelica ta sitt liv?! Nej, snälla Angelica gör inte det, det blir bara värre för alla. Tänk på Sophie och Elin. Vill verkligen att ni ska fortsätta kämpa, ge aldrig upp! Vi finns här vid sidan om er och stöttar er dygnet runt. Ge aldrig upp, lova mig det! Massor av kärlek från mig till er, för det tror jag att ni behöver! <3
fortsätt skriva ur din dagbok, det är som en sorglig historia. Började gråta på riktigt, fast snälla låt det sluta lyckligt, det gör alla bra historier. Angelica fortsätt kämpa, annars är du så himla egoistisk mot alla som känner dig, tänk på dem... Ni är så grymma brudar, bästa förebildarna.
Puss!
åh, vad jobbigt att se och höra på en sådan sak.. har gjort samma sak själv men kan inte föreställa mig att se det utifrån. det där med bråken känner jag samma sak (vet inte om du gör det nu) men klumpen i magen växer såfort jag är hemma..
