Hej sitter i skolan helt själv, slutade för mer än en timme sen men hinner inte åka hem innan träningen som sagt var. har dock inte gjort något speciellt. Men dagen har flytit på väldigt bra!

Bild från idag på designen!

God kväll på er! ligger redan i sängen, inte för att jag är trött men så sjukt uttråkad. Somnade redan vid tio igår vilket jag inte gjort på flera år tror jag? så lär ju ha svårt att sova inatt eftersom jag fått tre gånger så mycket sömn som jag brukar få på en natt. Aja ska väl sätta på en film, vill verkligen bara sova så det kan bli en ny dag imorgon. längtar redan efter träningen! Kommer nog bli så att jag åker direkt från skolan imorgon. Så lär väl inte komma hem förens 11 någon gång! så blir en lång dag imorgon. vi börjar i alla fall med produktarbete i designen. kul!

En liten bild från skolan!

Hej på er! kom just hem från kliniken, känns super skönt att ha det överstökat och har haft ett långt samtal med min behandlare,gick bra.  kändes som om vi pratade i flera timmar, men gud vad ångesten har lättat, har nog sakt mer en vad jag någonsin gjort till någon om tankar osv. Kändes som om hon var så förstående! så nu börjar jag på allvar sista biten upp! hon förklarade dock att det kan dröja sjukt lång tid att bearbeta alla tankar osv. Men allt känns tusen gånger bättre nu efter vårat samtal. Är stolt övr mig själv faktiskt!

Gammal bild från halloween!

 

Gå kväll på er! jag hoppas ni haft en bra helg och en skön söndag. Mickis har precis varit här en stund. Vi plaskade runt i jacuzzin ett tag och snackade lite allmänt skit. Skönt att bara prata på om allt möjligt en sådan här söndagseftermiddag.

Ägnade hela gårkvällen och hela dagen idag till att skriva ett CV och nu är jag äntligen klar! Det var inte lätt att skriva faktiskt och när det kommer till en personlig text om sig själv är det nästan omöjligt. Det är så svårt att komma på positiva egenskaper som verkligen ska låta bra till jobbet man söker osv. Tack och lov är jag klar i alla fall och hoppas kunna lämna in det snart till alla möjliga platser. Bäst att ligga i lite nu om man ska hitta något jobb inom en snar framtid.

Kom på att jag faktiskt glömde berätta om i fredags. Jag sa dagen innan att jag tänkte gå och prata med min mentor om att ta regelbunden vikt, men inte var riktigt säker på om jag vågade. Med mycket om och men så gjorde jag faktiskt det! och det kändes riktigt bra för hon vart så glad. Kändes som om jag tog ett bra beslut där endå!
Vi satt även och pratade ett tag och jag kunde faktiskt öppna mig lite när hon ställde frågor. Har nog aldrig sagt så mycket som jag sa till henne till någon annan förut, även om det inte var så mycket jag berättade. Hon lyssnade och pratade på ett sätt som inte fick en att känna sig osäker. Hon verkade så positiv och stolt, vilket fick beslutat att kännas helt rätt.

Min helg har varit toppen så långt! Den började igår med att jag och Joakim åkte in till stan för att äta middag. Vi hamnade på en bar/restaurang som hette Mamas and tapas tror jag det var. Vi hade det jättetrevligt och beställde in lite olik små tallrikar med mat. skaldjursspett, kycklingspett, patatisklyftar, beconinlindad getost, kycklingkroketter osv.. Man kunde smaka lite av allt och det var riktigt god mat faktiskt! Vi satt kvar ett bra tag och bara snackade och njöt lite utav livet eller det gjorde i alla fall jag.

Vi drog lite senare vidare Chill, där vi tog något att dricka och stod och pratade en stund. Det var mycket folk, men det är ju inte så konstigt med tanke på att det var fredag. trevligt var det endå.

Sedan blev det hemfärd och vi hamnade i sängen framför en film. Trött som jag var han jag inte se klart filmen utan somnade kanske efter halva. Somnade med ett leende på läpparna i alla fall efter en väldigt trevlig och mysig kväll.

Spenderade den mesta delen utav dagen idag hemma hos Joakim. Vi har bara tagit det lugnt och så. Några från hans släckt var även där på fika så vi gjorde dem sälskap ett tag. Fick sedan skjuss hem och nu ligger jag i soffan och tar det lite lugnt.


en bild från igår i slutet av middagen med min finaste! (dålig kvalite på bilden)

 

de jag saknar mest i mitt liv! min barndom...

pyjamas och te!

dagens!

Samtalet med psykologen läkaren och mina föräldrar idag var hemskt jobbigt. fyllde nog en hink med tårar tror jag. Alla kort ligger nu på bordet i alla fall. Mina föräldrar och psykologen vet nu hur allt ligger till och det kändes just då hemskt. Men nu när jag samlat mig efter allt så känns det ändå bra, det behövdes nog om jag ska lyckas kämpa mig uppåt igen.

Det kändes under samtalet som om detta aldrig skulle fungera. Då menar jag att kunna öppna sig för psykologen och så, men nu efter känns det som att jag vill ge allt och verkligen vill försöka öppna mig för henne. Kanske kan det hjälpa mig att komma framåt och hon kanske kan hälpa mig på vägen. Behöver nog någon som jag kan få förtroende för. Tror att jag behöver någon som jag kan bevisa för att jag kan göra framsteg.

Jag funderar även imorgon på att prata med min mentor om att ta regelbunden vikt i skolan. För jag tror att det kommer öka pressen på mig artt gå upp i vikt. Något som kommer vara jobbigt men behövande om jag ska ta mig uppåt igen. Jag vill bli frisk nu och även om det känns svårt, så vill jag sätta press på mig själv så att jag någon gång kommer dit. Om jag gör det imorgon så känns det som ett misslyckande, eftersom jag då erkänner att jag inte klarar det själv. Men om jag gör det så visar jag att jag faktiskt vill bli frisk och det är ett stort steg i rätt riktning. Frågan är bara om man vågar ta det steget imorgon?

Så glad över att ha dig som förstår allt. Nu är det dags att vinna en gång för alla!

Sitter just nu i skolan och pluggar lite inom ämnena "arbetsliv och naturbruk"  och engelska. började egentligen ett idag, men var här redan halv nio på morgonen. kände att jag ville åka hit och plugga lite i stället för att vara hemma. Kommer inte vara med på lektionen som börjar klockan 1 helelr eftersom jag ska till psykologen då, så tänkte att det var bra att plugga lite nu på morgonen i stället.

Det blir det första samtalet med psykologen idag och vet inte riktigt hur det känns. Jobbigt att mina föräldrar måste delta under första mötet, men det är tydligen så det går till. Ska försöka se mötet som något bra och ha en positiv inställning när jag kommer dit. Eller jag tänkte försöka med det i alla fall. Jag är lite nervös inför allt, men det blir intressant att se vem psykologen är.
Är dock lite skeptiskt till om dettta kommer att funka. Jag brukar ha svårt att öppna mig för personer och någon man inte känner måste det vara extremt svårt för. Får se efter mötet hur allt känndes helt enkelt, jag hoppas verkligen att detta ska fungera. Jag vill så gärna tror att det verkligen gör det.

Mötet i morse med soc, mina färäldrar, mentor och skolsyster gick sådär. Jag fick inte delta i samtalet föerens en timma efter att alla andra suttit och pratat och då kändes det som alla mot en. Känns som om de bestämde massor som jag inte vet om. Jag vet att det var då skolsyster passade på att bestämma att jag inte fick vara med på idrotten längre. Så förbannad över det, eftersom att skolsyster innan lovet sagt att vi skulle se hur det gick under lovet med vikten och efter det bestämma om jag skulle få vara med eller inte. Känner mig sviken än en gång.. Hon kollade inte ens hur det hade gått för mig..

Annars verkade de från soc trevliga. De jobbar inte med ätstörningar eller så, utan med att försöka hjälpa familjer och personer att komma på fötterna igen. De sa inte så mycket mer en att de skulle se vad de kunde göra och inte göra. Får se vad det leder till helt enkelt.

När allting var slut tömdes ögonen på tårar. Gick helt enkelt inte att hålla dem inne. arg, besviken och ledsen, kännslorna bara flög upp. Man känner sig så misslyckad när man vet att det är en själv som är problemet. Den personen som förstört allting och gjort att allt gått så långt.

i love u!

Gick hem från skolan tidigt idag. Huvudet gör ont och hela jag flödar över av känslor. Ångest och panik som kom krypande i hela kroppen. Tårar som vill rinna ner från kinderna, men jag tvingar dem att stanna inne. Jag är inte svag, ska inte gråta.
Överdrivet kanske, jag vet inte.. Men känner mig så misslyckad, som om jag föddes till att sabotera för andra. Åren bara passerar, klockan bara tickar iväg och fortfarande har jag inte lyckats. Lyckats bevisa att jag faktiskt kan och duger till något. Så extremt besviken på mig själv, besviken på att jag aldrig vinner..

Imorgon väntar nog en tuff dag kan jag tänka mig. Fick veta idag att soc kommer till skolan imorgon för möte med mina föräldrar, lärare och förmodligen mig antar jag. Vet inte vad soc ska göra, omplacera mig till en annan familj? ne antar att de gör andra saker en de, men det är det första tankarna man får när man hör om soc.  Vet inte riktigt vad de gör egentligen, eller har faktiskt ingen aning om vad mer de sysslar med.
Är rädd inför mötet, vad kommer de säga? Jag vet ingenting och det skrämmer mig. Tror de bara ska prata och försöka få våran familj på fötterna igen kanske, men vet faktiskt inte.
Jag tyckte det räckte med samtal hos psykologen på fredag, men tydligen inte. Sådan ångest inför veckan, panik över allt just nu. kommer nog bli en tuff vecka kan jag tänka mig, men måste våga tro att det kan sluta bra.